Till innehåll på sidan

Kategori: Tredje söndagen efter trettondagen

  • Inte Guds bästa barn
    Andreas Sundström, präst

    Inte Guds bästa barn

    Att benämna sig som ”inte Guds bästa barn” är kanske ett bekant uttryck. Jag har fått höra det många gånger. Vanligen som ett skämtsamt svar när någon hör att jag är kristen eller att jag arbetar som präst. Det har dykt upp från medpassagerare på tåget, studiekamrater, grannar och vänner, och förvånade nog från ett…

    Läs mer


  • Med Guds glasögon
    Charlotte Frycklund, präst

    Med Guds glasögon

    Har du någonsin fått på dig ett par glasögon som du verkligen, verkligen behöver? Jag minns så väl i fjortonårsåldern när jag fick mitt första par. Den överväldigande känslan var avslappning – alla de små musklerna som fått mina ögon att kisa fick alla vila på en och samma gång. Jag kunde se bra utan…

    Läs mer


  • Kom så får ni se
    tomasjarvid

    Kom så får ni se

    En ensam kvinna vid Sykars brunn har talat med Jesus och skyndar sedan för att berätta om det för de andra i byn. Hon säger: ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?” Hon hade blivit genomskådad av Jesus. När de pratade märkte…

    Läs mer


  • Röja hinder
    tomasjarvid

    Röja hinder

    När jag var student i Uppsala var jag med i en alphagrupp (en kurs om kristen tro). Jag minns en deltagare som väldigt gärna ville tro. Han uppskattade gemenskapen i kyrkan och hade egentligen inga invändningar mot trons innehåll. Men han kunde inte tro ändå.Det kändes inte som att det var på riktigt. Känner du…

    Läs mer


  • Maria Scharffenberg, präst

    En gåva som jag inte kan ge bort

    Vi är vänner. Mycket goda vänner! Skrattar åt samma skämt. De där skämten som ingen annan förstår men får oss två att skratta så vi nästan får ont i magen. Vi kan prata om allt. Smått och stort. Det riktigt personliga, privata. Det där som man inte vågat eller orkat sätta ord på inför någon…

    Läs mer


  • Maria Bergius, präst

    Gå hem, freden väntar

    ”Herre, kom innan mitt barn dör.” De träffar mig mitt i mellangärdet, de orden. Ni förstår, jag bor i Malmö. Här dog just en pojke, och hans pappa får aldrig tillbaka honom. Hans pappa kommer aldrig få höra ”Gå hem, din son lever.” Det finns mycket som är fint och bra med min stad. Jag…

    Läs mer


  • Magdalena Wernefeldt

    Tro är inte prestation

      För några år sedan hörde jag en intervju med skådespelaren Stellan Skarsgård. Jag minns inte vad den handlade om och kan inte ordagrant återge vad som sades, men andemeningen i en fråga och ett svar har fastnat i mig. –  Vad är du rädd för Stellan Skarsgård? frågar journalisten. –  …Det är nog mest att…

    Läs mer


  • Magdalena Wernefeldt

    Tillit gör skillnad – 22 januari

    Men ibland kan den hopplösa situationen plötsligt och oväntat vända… I kommande söndags Matteusberättelse söker en förtvivlad officer upp Jesus i hans hemstad Kafarnaum vid stranden av Gennesarets sjö i norra Palestina. Han ber om Jesu hjälp för sin unge tjänare som ”ligger förlamad därhemma och har svåra plågor”. Men han möts genast av Jesu…

    Läs mer


  • Magdalena Wernefeldt

    Utan tro stannar världen – 23 januari

    Varje människa föds med den – som en survival kit. Utan tro och tillit skulle spädbarnet inte överleva. Men nu vilar varje spädbarn tryggt i tilliten att de vuxna människorna vill det väl, ger det mat, värme, omsorg och kärlek – ja, allt som det behöver. Denna självutlämnande tro tycks vi människor behålla mer eller…

    Läs mer