Etikett: Josefine Jehrlander
-
Jesus som våra andliga och moraliska glasögon
Det var dags nu. Hon kunde inte dra ut på det längre, den ständiga huvudvärken och alla gånger hon möts av fnissade människor i sin närhet. Det syns på lång väg att det är du, brukade dom deklarera, när du går och kisar sådär. Det var helt enkelt dags att[…]
-
En ovanlig superkraft
Barnen leker på golvet framför mig. Jag överhör deras konversation: –Vad skulle ni vilja ha för superkraft? –Åh kunna klättra som Spiderman. –Vara snabb som the Flash! –Stark som Captain America! Vi älskar ju verkligen våra superhjältar. Varje år kommer nya storfilmer upp på bioduken och i våra streamingtjänster där[…]
-
Ett år fyllt med hopp
Klockan ringer alldeles för tidigt, så är det alltid. När jag vänt mig om för att stänga av klockan i mobiltelefonen möts jag strax av en blöt nos och ett varmt andetag. Det har blivit en vana, när klockan ringer skakar han kroppen, viftar på svansen, tassar fram och lägger[…]
-
Dags att ta ansvar
Där satt spelaren med sin tränare och kollade ut över resten av laget som tränade på fotbollsplanen. Fotbollsspelaren var ganska ny i laget och hens temperament var, om vi ska vara ärliga, ganska hett. Hen spelade för sin egen skull och blev hen arg märktes det snabbt. Senaste matcherna hade[…]
-
Molnens bilder
Jag vill vara kvar i det här ögonblicket för alltid, allt känns så självklart, sa hon när hon samtidigt tog tag i handen bredvid henne.De låg och kollade upp mot himlen där sommarmolnen svävade förbi. De hade sett moln i massa former. Ett som såg ut som en enhörning som[…]
-
Följ med mig!
-Kom, ropade han och kom springandes, följ med mig!Jag stod och förberedde mig inför gudstjänsten, men det var en lång stund kvar innan den skulle börja.-Kom då, sa han, tog mig i handen och drog mig med sig. Vi började vandra runt i kyrkan. Med mig hårt i ena handen[…]
-
Den som kämpar med dig
- Det går inte! säger han frustrerat och skjuter undan sina matteböcker. Det spelar ingen roll vad jag gör, det går bara inte!Jag tror att vi kan känna igen oss i känslan. Vi försöker och försöker, men det går bara inte. Kanske får vi till och med höra att det[…]
-
Nyårsoro
Jag kommer på mig själv med att stå och blicka ut genom fönstret. Med tom blick ser jag ut över landskapet utanför. Tankarna spinner iväg själva och blicken fastar. Vi står inför ett nytt år. Jag brukar känna nyfikenhet och nytt hopp om vad det nya året har att erbjuds.[…]
-
Den som är kvar sist
Måste du alltid vara kvar sist? Min mor frågade det en gång när jag återigen var den sista att lämna omklädningsrummet efter träning eller match. Jag tror inte att jag svarade riktigt, kanske ryckte jag på axlarna som en typisk tonåring och sa något i stil med det tar den[…]
-
Ökenvandring
Några gånger har jag gjort ökenvandringar i fantasin med ungdomar. Då brukar vi måla upp en öken med sanddyner och efter sanddyner och så fyller vi bilden med ord från vad som kan kännas som en öken i våra liv. Saker eller stunder i livet som känns svåra och kanske[…]