Kära Anni-Frid… Så inleder konstnären Lars Lerin sin brevväxling lite trevande inför att han ska möta Anni-Frid Lyngstad. Han hoppas på att de ska bli vänner trots att de aldrig tidigare träffats. Allt följs av kameror och sänds i tv-serien Vänligen Lars Lerin.
Kära Anni-Frid… Är inte kära ett löjligt och förlegat ord som uttrycker avstånd och skapar misstänksamhet? Används inte ordet enbart av dem som passerat nittio? Hur som helst blir jag varm, rörd och djupt glad när jag ser det skrivet. Jag känner mig hel när jag möter värmen från Lars Lerin. Han är så fin, försiktig och intresserad. Han är klok, uppfylld av livsvisdom samtidigt som han verkar vara så sårad och förstörd, plågad av sin värk, både själslig och kroppslig. När han säger kära, så visar han samtidigt sin sårbarhet. Trots rädslan att kliva fram tar han ett språng över skräcken och landar rakt ner i öppenheten. Där finns gåvan att ge av sig själv. Att våga fast man är rädd är ett blottande av hela sig själv. Det är hissnande och det är i dessa situationer som djup vänskap kan uppstå. Lars och Anni-Frid, två rädda själar, möts och blir vänner. Och allt började med ordet kära…
Jag är glad att Lars Lerin gör detta tv-program. Det är viktigt att vi får se människor som ärligt, sant och äkta vågar visa sig. Alldeles för ofta visar tv bara de människor som hela tiden är med för att spela sig själva, de som verkar tro att de dör om publiciteten skulle falna kring deras person. Lars Lerin lägger inte två strån i kors för att behaga någon tv-tittare, men han verkar djupt intresserad av den människa han möter och vinnlägger sig verkligen om att möta den andra med stor respekt.
Rakt upp och ner kliver Lars Lerin in i bilden med hela sig själv. Med sin blyghet, smärta och sorg, sina sår och tillkortakommanden. Utan att själv förstå det eller mena något särskilt med sitt sätt att vara, fyller han tusentals människor med värme, det vittnar SVT:s kommentarfält om.
Lars Lerin ber inte om att bli älskad, men ärligheten i bräckligheten talar rakt in i det mest ömtåliga och viktiga. Rakt in i den sårbarhet som också kallas kärlek. Hur ont det än kan kännas och hur svårt det än kan vara kan försöken att vara vänlig göra den mest snarstuckna älskvärd.
En kommentar
Peter Vaderbet säger
28 februari 2016 – 06:52Gud lägger med all sin älskvärdhet sina skatter i oss, bräckliga lerkärl...