Hoppet kan vara förrädiskt. Vissa av oss hoppas på det omöjliga ett helt liv och glömmer att leva under tiden. Med det finns också de som försöker leva med hoppet om att en annan och bättre verklighet ska kunna förverkligas mitt i denna värld, mitt i detta liv.

Att acceptera verkligheten just som den är kan vara en väg att öppna för det verkliga hoppet. Det kan hjälpa till att sortera bland önskningar, begär och behov. Att bottna i det som är, kan hjälpa oss att både acceptera det som inte går att ändra samtidigt som det kan få oss att samla kraft till livsnödvändig förändring.

Denna höst önskar jag att hoppet ska komma ännu djupare in i vår livsförståelse. Vi behöver denna motor som hjälper oss att utvecklas, stärkas och ge livet kreativitet – inte bara för egen del utan också för alla de sammanhang i världen som behöver förändring. Det gudomliga hoppet pekar mot en annan verklighet där fred, rättvisa och solidaritet kan få råda.

Hoppet är inte bara en dröm om en annan tid, det handlar inte om sentimentalitet eller om undvikande. Det handlar om att försöka se så klart och brett som möjligt och rikta blicken mot en annorlunda och befriande verklighet. Gud är hela livets Gud. Nåden och hoppets källa bär och omsluter oss alla på vår väg framåt.

Med önskan om en fridsam och kreativ höst i förändringens alla färger.