Ibland blir jag ombedd att berätta lite om vem jag är. På kurs till exempel, då kommer gärna den klassiska lära-känna-övningen fram: ”Säg tre ord som beskriver dig”, eller ”nämn tre saker som du tycker om”. En uppgift som snabbt och enkelt ska beskriva vem vi är.
Hu vad svårt! Hur kan en hel människas liv beskrivas ”snabbt och enkelt”?
Jag vet aldrig riktigt vad jag ska säga i dessa situationer. Vad vill jag lyfta fram? Jag vill ju inte göra bort mig, utan allra helst vill jag ju säga något som jag både kan stå för samtidigt som det förhoppningsvis låter bra och sympatiskt. Men det är så lätt att det där bara blir yta. Vi sitter där och putsar på fasaderna tillsammans…
Vi kan inte ge en rättvis bild av oss själva med bara några ord eller genom korta, snabba möten. Naturligtvis är vi så mycket mer än att till exempel vara någon som älskar hundar, tycker om att läsa eller gillar skogspromenader.
Vi människor är alltid mer än det vi klarar att uttrycka. Jag tror att Gud ser oss på ett annat, djupare sätt än det flyktiga och lättsammanfattade. Gud känner oss bättre än vi själva och älskar oss samtidigt mer än vad vi själva förmår.
Vi har rum inom oss som till och med vi själva ännu inte har en aning om. Men de går att söka. Jesus sa: I min faders hus finns många rum. Kanske kan det också vara en bild av att det gudomliga inte bara är på ett sätt eller på en plats, utan just finns att söka, även på de platser, i våra inre rum, där vi först kanske tror att det bara ska eka tomt.
En väg att söka nya rum och nya möjligheter kan vara genom bönen. Bönen som är ett samtal med livet självt. Ett hjärtats samtal som når bortom ord och tankar och som mer och mer kan öppna de rum inom oss som är fulla av kärleksfull närvaro.
Kommentera det här inlägget