Arbetet på en pastorsexpedition är varierande. Samtal om livets djupaste blandas med statistik och vägbeskrivningar.
Jag gjorde skolpraktik på pastorsexpeditionen i den kyrka där jag senare konfirmerades. Året var 1990 eller 1991, i alla fall precis före att hela folkbokföringen skulle flyttas till Skatteverket. Jag fick vara behjälplig med personbevis, flyttanmälningar, hindersprövningar och namnändringar. Kyrkoherden skrev under. Jag kan inte fatta att vi som kyrka höll på med allt detta så länge (1 juli 1991 tog Skatteverket över).
Efter att kyrkan släppt allt folkbokföringsarbete fick jag sommarjobba på pastorsexpeditionen. Sommaren 1991 var den vanligaste frasen i telefon: ”Det är inte vi som har hand om dessa ärenden längre, du får ringa till Lokala skatt”.
Jag minns särskilt uttrycket ”Lokala skatt” och jag undrar om det var ett vedertaget begrepp? Hette det inte Skatteverket då? Sommarvikarien mitt emot mig hade i alla fall väldigt svårt för att säga just ”Lokala skatt”, istället blev det: ”Loskala katt”. Å, vad vi skrattade den sommarn.
Fortfarande händer det att människor ringer till kyrkan i folkbokföringsärenden. Men idag blir de snällt hänvisade till Skatteverket. Istället är vardagen på en pastorsexpedition fylld med dop-, vigsel- och begravningsbokningar, samt andra frågor och samtal som rör liv och död och allt däremellan.
Besök på pastorsexpeditionen
En fredag. Trängsel på expedition,
kvav luft och knuffar och irritation.
När hopen hade gått en man stod kvar.
Hans hand bar ärr, och vit och smal den var.
Och blicken, grå som hav och grå som klippa,
var av det slag en skrävlare vill slippa.
Nu såg han blygt mot fönstrets påskaris
och bad om ett uppståndelsebevis.
– Uppståndelsebevis? Var är ni skriven?
(Uppståndelsebevis? En tok, en efterbliven!)
– Bevis att jag är levande i anden
i er församling som i Judalanden.
– Mer praktiskt vore det med ett som gällde
i universums hela rymd. Ert välde
är sträckt till dödens dal och himlens paradis.
Ni borde alltså ha universalbevis.
– Nej, jag vill leva här i er församling bara.
Det där med paradis och dödens dal får vara.
Men kan jag inte få uppståndelsebevis …
Vad solen spelar grant där på ert påskaris!
Och främlingen med hatt i hand försvann
men blek i fönstersmygen stod en man
och såg igenom tårar sol och ris
och hade gärna velat ge bevis.
Ur Förenklat av Britt G. Hallqvist, Bonniers 1955
Här är en länk där du kan du läsa mer om Folkbokföringens historia
Kommentera det här inlägget