Hur viktiga är inte våra drömmar?

Ja, hur viktiga är inte våra drömmar? Låt oss sova på saken…

Många av oss minns nästan aldrig vad vi drömmer. Andra verkar lägga stor vikt vid att leva nära drömmarna och försöka tyda och tolka. Kan drömmen användas som en vägvisare för oss? Och för oss som inte minns, finns det några knep att få fatt på vad vi egentligen drömde?

Ja, det går att fiska fram vad vi drömt om vi lägger lite tid på att öppna för det. Det bästa är kanske att försöka stanna kvar i det drömska precis när vi vaknar. Ta fram papper och penna. Låt tankarna fara fram och släpp på prestationskraven. Ibland får vi syn på en bild eller en sekvens från drömmen, som en kattsvans som sticker fram nånstans och försvinner. Försök att följa efter. Kanske öppnar sig drömmen mer och mer? Skriv!

Hela psykoanalysen föddes genom utforskandet av drömmens plats i vårt själsliv. Tanken på att drömmen enbart skulle handla om restprodukter av upplevelser, vara en städnings- och bearbetningsprocess var inte tillfredställande nog för Sigmund Freud. Han upptäckte hur drömmarna skvallrar om vårt innersta och våra djupaste processer som vi omedvetet jobbar och kämpar med. Drömmarna kan te sig vansinniga och absurda  – inte konstigt att vi ofta tränger undan dem och inte minns i vaket tillstånd.

Jag önskar att jag kan använda mina drömmar livsbejakande och se utforskandet av drömmarna som ett sätt att inte rädas det innersta – Kanske kan bekantskapen med oss själva på detta drömska, känslosamma och djupare plan innebära en alldeles särskild väg framåt till helare och äktare liv? Vem vet?