Bottna

Jag minns när jag var sju år och skulle lära mig simma. Så rädd jag var! Det var så viktigt för mig att nå botten med tårna, eller åtminstone veta att så fort jag behövde det, så skulle det gå att sätta ner foten så jag kunde känna bassängbotten.

Ju tryggare jag blev desto mer sällan behövde jag botten till hjälp för att våga simma. Det var som om något sa mig att: ”Du behöver inte botten till hjälp mer, för du bottnar inom dig nu. Lita på att det bär.”  Och så växte modet och tilliten en liten bit till.

Att bottna inom oss själva är att lita på att livet bär. Att bottna, det blir en bild för det gudomliga och den gåva vi har att förvalta inom oss – att vi har möjlighet att växa i oss själva, som de vi är.

Det är i mitt eget liv jag kan bottna. Det är där jag kan försöka få syn på mig själv, mina gåvor och mina begränsningar och utifrån denna verklighet vandra framåt, göra de val jag behöver utan att bli alltför rädd.  

Låt oss idag försöka att bottna i nåden – att Gud ger oss liv och oändlig kärlek. Låt oss samla mod att utmana våra rädslor och påminna oss om att tryggheten och friden redan finns här.

Gud, det är i dig vi lever, rör oss och är till. Tack för livet, gåvan vi får ta emot varje ny dag. Hjälp oss att bottna i oss själva – bottna i nåden så vi kan lita på att livet bär vilken situation vi än är i. Din kärleksfulla blick ser oss – och i denna kärlek får vi möjligheter att utmana våra rädslor och samla mod att leva i världen – och bottna i oss själva återigen.