Kan det meningslösa vara meningsfullt? Jag tror knappt det, i vanliga fall alltså. Men jag har kommit på några exempel när det meningslösa och nonsensfyllda blir både underhållande och till och med rogivande. Staplande av ord utan inbördes mening till exempel.

Jag tänker på radioprataren Kjell Swanberg med allt vansinnigt roligt svammel. Eller när Pia Johansson går loss i På minuten.

Ord är viktiga, och vi ska vara varsamma med dem. Men inte så varsamma att det inte går att leka.

När kåsören Olle Carle (känd under signaturen Cello) var i farten skrev han underbara kåserisamlingar. En hette: En hög repriser till högre priser, en annan: Lätta tankar som lättat ankar osv. I hans avskedstext stod: ”Härmed är en ända vorden på min lust att vända orden”.

Det får mig osökt att tänka på en annan ordkonstnär som ofta staplade ord: Povel Ramel. Han har en väldigt fin gravsten med texten: ”Han skapade en tonrik väv av ystra visor spunnen” – så vill jag man ska minnas mig – ja, så vill jag bli munnen!

Nu över till en text med okända djup, skriven av jazzälskaren och humoristen Lasse O’ Månsson:

Läns-jättens yrke som ni vet kräver envishet, mjöl och en trumpet. Han bör behärska poesi, reguladetri och priffe. Han klipper djungeln åt Tarzan, sotar brillor åt Garbo, gör recepten åt Vretman, det är sant så vitt man vet man. Han har en kusk i varje buss, lunch i en ballong, pump i varje rum. Han samlar tusch i en galosch, punch i sin berså med mera. Han blir blyg utav päron, men blir bråkig av bullar, börjar kladda med kringlor men får bannor utav bagarn.

Läns-jätten har på sitt kontor kor i sin tambur, kråkor i en skrubb. Han har en bur uti sitt rum där han står när han haft otur. Han har ugglor på banken, ordnar röka åt hökar, grejar tolkar åt falkar, täljer holkar uti Närke.

Läns-jätten ägnar sig ibland åt att odla land däribland märks England. Han driver jordbruk rationellt, odlar råg i tält, plöjer med en vält. Han är ett mönster som agrar, han är som en far för rågen. Han har bio för hönsen, korna ligger vid Oxford, Brunte harvar vid Harvard, hunden Karo går på brevkurs. Han kan dansa och bada, slå i spik och pomada. Han är utbildad lössmed och har åttatusen kartor. Han samlar tuber och burkar, stora buttar med gurkor, tusen burkar förstår ni. Jätten är en smula corny.

Önskar er alla en innehållsrik/lös dag!