Efterföljelse

Vi stod utanför sceningången och väntade på den mycket berömda äldre skådespelerskan. Kanske skulle hon komma ut detta håll efter föreställningen? Tänk om vi kunde få en skymt av henne, denna ikon!

Vi ville vara lika duktiga som hon, lika respekterade, begåvade och värdefulla – som Hon, denna fantastiska människa. Tänk vad lycklig hon måste vara som är så begåvad och känd!

Vi väntade och väntade. Plötsligt kom hon. Hon gick raskt på väg bort mot en bil med tonade rutor. Helt tysta följde vi henne med blicken. Då fick hon syn på oss där vi stod med uppspärrade ögon och hoppades på att bli sedda. Hon ändrade kurs och styrde sina steg rakt mot oss. Vi kunde knappt andas.

Hej, sa hon och sträckte fram sin hand, har ni sett föreställningen? Ja, den var jättebra, stammade vi fram. Å tack, svarade hon och log med hela ansiktet. Är det något ni undrar över kring pjäsen? frågade hon sedan. Nej, sa vi. Nähä, varför står ni här då? Vi ville bara få en skymt av dig. Jaså!, sa hon och lät förvånad och också lite ledsen. Nä, för om ni vill samtala om pjäsen, rolltolkningen eller budskapet så får ni gärna följa med till efterfesten. Vill ni det? Men ingen av oss vågade svara ja. Vi vågade inte svara alls. Vi vågade inte följa med.

Vi blev besvikna över att hon såg oss, mötte oss och behandlade oss som likvärdiga. Vi ville nog hellre behålla henne i våra tankar som en ikon, en idol, en ouppnåelig, gudomlig främling. Vi var inte intresserade av ett riktigt möte. Inte konstigt att hon blev ledsen. Vi följde inte med.

Att följa med, är dagens tema i kyrkan. Efterföljelse. Det handlar inte om att följa med stora skådespelare och bli som dem. Det handlar inte om att följa i någons fotspår utan att ha med sig själv, eller att slippa vara sig själv. Det handlar inte heller om att dumt och okritiskt följa sådant som andra enkelt vill få oss att tro för att de själva ska göra sig ett uppblåst namn, kanske för att dölja ångest eller rädsla över att ”inte vara någon”.

Efterföljelse handlar om att våga följa kärleken, öppenheten, jämlikheten. Budskapet om alla människors lika värde och att vi har möjligheter att upptäcka varandra och möta varandra på djupet. Det handlar om att sätta det som verkligen är viktigt i centrum.

Först ångrade jag att jag inte vågade svara ja när skådespelerskan frågade om jag ville följa med. Men när jag tänker efter så förstår jag. Det var ju inte det som var grejen. Det var ju inte skådespelerskan som människa jag då var intresserad av att möta. Jag ville bara se kändisen. Jag var inte mogen för ett verkligt möte, jag var enbart mogen för leken Följa John.

Jag hade ett stort behov av att göra skådespelerskan gudomlig och övermänsklig samtidigt som jag tydligen hade ett behov av att göra mig själv underlägsen och värdelös. Jag trodde att hennes berömmelse och värde kanske skulle smitta av sig på mig bara genom att få vara nära henne. Och därför var det också viktigt att i mitt inre göra henne omänsklig och onåbar.

Att följa Jesus tror jag handlar om att låta budskapet om att vi är värdefulla, jämlika och älskade människor ta plats i våra kroppar så att vi kan räcka kärlek på olika sätt till varandra. Precis som Kristus i nattvarden räcker sig själv till oss som en gåva, och i det säger att var och en av oss är unika, viktiga och värdefulla. Det betyder att vi får följa med ut i världen och räcka oss själva till varandra.