Hej du vackra läsare! Känner du dig vacker? Det viktiga är att du faktiskt är det. En dikt/bön av Margareta Melin har följt mig sedan min konfirmationstid:
Jag är fin för Du har skapat mej. Jag är dyrbar för Du älskar mej. Skön är jag i Dina ögon, en ädelsten i Din hand.
Därför kan det kvitta om någon säger att jag är värdelös och dum. In i mitt hjärta viskar du sanningen: att jag är värd mer än guld.
Jag är din ögonsten Din hemliga skatt. Du är glad att jag finns till. Jag vill tacka Dej så länge jag lever, och aldrig glömma vem jag är.
(Ur Jag vill tala med Gud – en bönbok för små och stora av Margareta Melin, Håkan Ohlssons förlag 1976)
Denna dikt är knappast barnslig. Den är på djupaste allvar fullständigt relevant. Många tampas med självkänslan och vi behöver påminna oss om vårt stora värde. Allt för att få kraft att både bli de vi är tänkta att vara, men också för att kunna företa oss det vi är ämnade att företa oss.
När våra stränga överjag vill skicka ner oss, då behöver vi stå emot. Tänk om vi kan se oss själva med lika kärleksfull blick som vår Skapare ser på oss? Tänk om vi kan se på oss själva med förlåtelse, förståelse och medkänsla? Och inte tycka att vi borde vetat saker innan vi visste om dem.
Bön: Tack du barmhärtiga Gud att du inte lämnar någon enda av oss, utan uthärdar i kärlek. Tack för att vi människor kan se varandra med kärleksfulla blickar. Amen.
Kommentera det här inlägget