Min konfirmationstid är extra närvarande denna sommar. Nätterna är fyllda av livliga drömmar från ungdomstiden, särskilt från de år när jag var ledare på konfirmationsläger. Sångerna, berättelserna, vandringarna – allt har jag återupplevt genom mina drömmar.

Massor med sådant som är helt borta i mitt vakna medelålderstillstånd blir synnerligen närvarande under nattens timmar, vilket överraskar kolossalt varje morgon när jag vaknar. Jag har inte behövt gå på bio i sommar, det räcker med att jag blundar en natt för att få högkvalitativ underhållning.

I natt satt jag med gitarren och sjöng tillsammans med en hel drös konfirmander i det lilla kapellet på Lilleskog utanför Alingsås. Där har jag aldrig haft några konfirmander och jag tror knappast att kapellet skulle rymma så många som vi var i drömmen. Ändå sjöng vi:

Öppna dina knutna händer, först då kan du ta emot. Öppna dina slutna ögon, först då kan du se.

Öppna också hela hjärtat, ta emot vad Gud vill ge. Våga leva livet öppet, våga leva det!

Öppna mina knutna händer, så att jag kan ta emot. Öppna mina slutna ögon, så att jag kan se.

Öppna också hela hjärtat, så att jag kan ta emot, Livet som du anförtror mig nu och varje dag.

(Text: Joel Tobiasson & Göran Berglund)

Jag undrar så vad det är jag behöver öppna mig för? Visst har jag känt mig lite hopknuten och suddig emellanåt, men jag har inte tänkt på att mina händer är så hårt knutna…  Och vad är det som är så viktigt att jag får syn på i livet just nu? Vad hade konfirmationstiden för viktigt att berätta som jag tydligen är i behov av att återvända till?

Jag känner ganska stor tillit till vad mitt omedvetna försöker att kommunicera med mig. Men för att kunna utforska det behöver jag våga gå nära det diffusa och se vart det leder.

Idag ska jag ta fram mitt gamla sånghäfte från konfirmandlägertiden och sjunga igenom alla sångerna i vaket tillstånd. Det ska bli spännande att se vilka känslor och tankar det väcker.

Jag önskar dig en fin dag!