Det är viktigt att fundera över vår glädje i livet, särskilt de dagar vi känner oss lite dystra. Även när vi inte spritter av glädje, så finns en djupare glädje någonstans inom oss alla, det är jag övertygad om. Det är den glädje som är alla stunder av meningsfullhet som vi har känt under våra liv. Det är skönt att vi kan plocka fram våra minnen och erfarenheter av glädje, även när vi inte är så glada – och att vi kan tänka på att det bor glädje inom oss, även när vi kanske inte riktigt känner den.

Det kan också vara otroligt betydelsefullt, särskilt när vi känner oss nedstämda, att plocka fram den aspekten av glädjen som innebär att någon annan känner djup glädje över att just vi finns.

Någon är glad för att just du finns. Någon bär dig i sitt hjärta. Kanske tänker någon nu: ”Äh, det vet jag inte precis, det är väl ingen som bär mig i sitt hjärta”? Men det är jag övertygad om att det är! Det kan vara någon närstående, men det kan också någon som vi inte tänker på, eller nån som vi inte vet om. Vi kanske inte alltid vet att vi just nu blir burna genom någon annans glädje för oss?

Kristus är världens ljus, världens glädje och meningsfullhetens ursprung. Han älskar oss och han gläds för just dig och mig. Kristus är nära och han vill ha en personlig relation med var och en av oss. Det är en närhet som är djupare än vänskap. Det är en kärlek som bär och som hjälper oss att leva och öppna oss för omvärlden.

När vi öppnar för Kristus, så känner vi kanske inte bara hans närvaro, utan också hans närhet? Jag kan i mitt inre se hans glädjefyllda blick när han ser på oss, när han möter oss och är nära oss. När jag känner denna kärlek inifrån och när jag tänker på den glädje som bor i mig, så tänds en nyfikenhet på vad denna dag kan ge. Idag kan vi i glädje öppna oss för det nya som räcks – oavsett om vi känner oss glada eller dystra.

I första Johannesbrevet står det: Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud.