I Psaltaren står det: ”Herren är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.”

Detta är ord att leva nära i höstmörkret. Barmhärtighet fyller våra liv. Ljuset är här trots att det är mörkt.

I våra kyrkorum brukar ett ljus alltid brinna på altaret. Det symboliserar att Kristus är närvarande. När allt runt omkring är föränderligt, skiftar och växlar är Kristus närvaro beständig. Ljuset som brinner är ett barmhärtighetens ljus, och detta ljus är också tänt i våra inre.

Vi har en verklig vän i Kristus – en vän som det går att prata med, en vän som vill väl och som till och med ger sig själv till oss därför att vi behöver honom. En vän som inte viker av eller sviker när dagarna mörknar, utan som istället vågar sig ännu närmare, vill lysa starkare. En vän som inte mäter oss efter prestationer eller förmåga att tro.

Barmhärtighet betyder ungefär orubblig kärlek – något som kan hålla en relation levande i evighet. Det är stort att vi får leva i denna kärlek, och det är en gåva som förpliktigar. I dessa dagar får vi fokusera de sju barmhärtighetstecknen som baseras på Jesus förkunnelse: Att mätta de hungrande, ge dryck åt de törstande, klä de nakna, ge härbärge åt de som saknar sovplats, att besöka de sjuka, besöka de fångna samt begrava de döda. Ingen av oss klarar allt detta på egen hand, vi behöver varandra, och vi behöver i vårt samhälle gemenskaper som särskilt fokuserar barmhärtighet för världen.

Kristus är en vän för oss alla dagar, och när dagarna mörknar alltmer, är barmhärtighetens tecken särskilt centralt. Låt oss öppna våra inre för den orubbliga kärleken så att vi frimodigt tillsammans utifrån våra olika uppdrag kan möta varandras verkliga behov.

Bön för dagen

Gud, tack för att du lever i oss – för att ditt ljus får skina inifrån och lysa upp våra egna liv och stråla ut mot andra. Tack för att vi lever i din orubbliga kärlek och tack för att vi kan vara till glädje för oss själva och varandra. Gud, hjälp oss att vara någons vän i mörkret. Amen.