”Hoppet är vår vän – och vi dess löften tro!”

Denna strof sjungs nu av många studenter runt om i vårt land. Det är så härligt att se glädjen och framtidstron som dessa unga människor utstrålar.

Vi behöver alla låta oss dras med i glädjeyran och ta in framtidstron med hela vår kropp så att det går att leva i denna sanning. Därför hoppet är den vän vi alla behöver, och om vi ska tro på dess löften behöver vi också dela hoppet vidare till andra och låta det växa.

Hoppet är någonting som vi tillsammans skapar genom att ge varandra plats, öppna för respekten och nyfikenheten för det som ännu är okänt för oss – att visa för andra på de möjligheter vi själva kan se. Så kan vi bidra till att hoppet sprider sig. En värld som fylls av hopp blir också en värld som vågar välja fred.

Vi vet att många har det svårt med hoppet. Hopplöshet lamslår och leder ingen vart. Den psykiska ohälsan växer, krig och smärta i vår värld får påtaglig närvaro också här i Sverige, där många människor är direkt berörda. Många barn och unga växer upp på marginalen, utan vare sig framtidstro eller möjlighet till glädje och frid. Kan det då inte vara cyniskt att sjunga om att hoppet är vår vän? Nej, tvärtom. För den som känner hopp behöver dela med sig av det till andra så det kan få växa och spridas. Hoppet är inte enbart en skänk från ovan. Hoppet är också något som vi gemensamt skapar och ger varandra vidare. Hoppet är vårt ansvar.

Jag är så stolt att få vara en del av Svenska kyrkan som på så många olika sätt försöker bära hoppet vidare. I kriser och djupa sorger till den största glädje och lycka och allt däremellan, får vi ofta möjlighet att vandra en bit på vägen. Förhoppningen är att hoppet blir synligt i alla olika verksamheter för alla åldrar. Det är en stor gåva att så många vill vara hoppets bärare.

Albin Tanke