Det finns nog få saker som är så viktiga som att låta hoppet leva i våra liv. Hoppet är livsgnista – och den bygger på en grundläggande och djup tillit som jag tror att vi alla bär på djupt inom oss. Men när vi drabbas av vanmakt och hopplöshet, tappar vi lätt kontakten med tilliten. Då behöver vi långsamt försöka omdanas i våra inre och öppna för tilliten på nytt. Det kan kännas väldigt svårt, men det är viktigt att försöka se nytt och söka nya vägar för att släppa in det hoppfulla.

Hoppet är inte enbart en gåva som räcks oss. Det finns också ett egenansvar i att försöka skapa hopp. Som Guds skapade medskapare har vi ansvar i världen att söka efter hoppet och hålla det vid liv så gott vi kan. Hoppet är inte enbart något som kommer utifrån – vi är med och bygger det och är medansvariga för det och vi kan hjälpa varandra med hoppet. Det är ett ansvar i bemärkelsen att ”svara an” i världen. Vi ”svarar an” till grundtilliten som kallar på oss och hjälper oss forma hopp utifrån våra sammanhang.

Ibland finns det inte en dörr precis där jag tänker att den borde finnas. Men bara för att jag inte ser en utväg eller ingång just där jag tittar, eller precis där jag tänker att den borde vara, så betyder det inte att det är kört. Det bara det att jag kanske inte har sett min väg klart ännu? Så skönt det är om man kan få fram den när gnuttan tillit till att livet håller, även de stunder då vi inte själva fattar det. Att då svara an till den där genomgripande tilliten och kärleken som bär världen är så otroligt viktigt – att det finns nya vägar att söka efter.

Hoppet kan ändra form och kan ha olika fästpunkter för oss under våra liv. Men grunden är densamma. Gud som Är och bär våra liv. Det fasta ankare som håller tag om oss och aldrig överger. Guds kärlek är så stor och omfattande att den är obegriplig. Och när vi vänder oss bort, drabbas av vanmakt eller tappar gnistan, då kan den kännas ännu obegripligare. Men kanske är det just då vi särskilt bärs och tillitens frö är på väg att gro inom oss?

Bön för dagen: Gud, hjälp oss att öppna för tilliten. Hjälp oss att se klarare, se nytt och få syn på det som är hoppfullt. Tack för hoppets gåva och hjälp oss med vårt ansvar att försöka se det, bära det och räcka det vidare. Tack för att din kärlek omsluter oss alla och att din tillit alltid finns för oss och i oss, även när vi inte själva fattar det. Amen.