I Lukasevangeliet står det: ”Du mitt barn ska kallas den högstes profet, ty du ska gå före Herren och bana väg för honom. Så ska hans folk veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. Han ska komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörker och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg.”

Det stora fartyget lade till hamnen redan för en vecka sedan, men ingen har gått av eller gått ombord. Nu är det jul men det är tomt i hamnen. Snön syns inte till, och det blåser kallt. Det lyser svagt ombord och jag undrar hur de har det därinne? Finns det julefrid och glädje eller bara saknad och tomhet?

Under en tid kring jul fick jag verka som sjömanspräst i den stora hamnen. Ett uppdrag jag inte förstod så mycket av innan jag för första gången var där och fick se det enorma hamnområdet och de stora lastfartygen. Jag fick en liten inblick i hur sjömännen hade det där. Många hade varit ombord i månader utan fast mark under fötterna, hundratals mil hemifrån. Jag fick möta de som tagit sin tillflykt till sjöss, de som färdats över jordklotet fler gånger om utan att riktigt veta var de befann sig. Och så fick jag se den starka hierarkin på båtarna och arbetsförhållandena som ibland var riktigt svåra.

Här var jag nu i hamnen för att lämna några julklappar som kändes futtiga – det var helt enkelt lite julgodis. Jag tittade upp mot det enorma skeppet och tvekade. Men vykorten, med text från julevangeliet som var fästa vid varje klapp, fick mig ändå att våga gå över relingen för att möta maskinisterna, matroserna och alla de andra sjömännen – unga män och kvinnor som var så långt hemifrån – som nu fick höra mitt försiktiga: ”God jul!”

Glädjen och kärleken som mötte mig var enorm. En tacksamhet som kändes svår att ta emot för det lilla jag hade att ge. Men så stark gemenskapen blev bortom språkbarriärer och olikheter. Det heliga som delas genom julens budskap tar bort vanliga hinder. Vi fylls av ljuset – Kristusljuset – som nu omfamnar världen och som skiner för oss alla.

Det får mig att tänka vidare på hur vi alla kan leva som människor och räcka freden och friden vidare oavsett vem vi är eller hur vi än har det. Hur vi kan dela och ta emot julens budskap. Alla har vi behov av befrielse och kärlek – den kärlek som nu kommer rakt in i vår värld i julens mysterium. Gud blir människa genom Jesus Kristus och kommer till oss alla som ett litet, värnlöst barn – beroende av vår välvilja och kärlek. Låt oss lyfta upp honom nära oss nu i jul och känna hur vår hårdhet rinner av oss.

Bön för dagen:

Gud, tack för din kärlek som omsluter oss alla hur vi än har det eller var vi än befinner oss. Hjälp oss ta emot dig och öppna för de gåvor du ger oss. Tack för befrielsens ord, att du hjälper oss att bryta med det som är instängt och ingrott och för oss ut på en framtidsväg med din nåd som bär var och en av oss. Tack för att du kommer till oss med fred och frid. Amen.

Jag önskar er alla en riktigt god och fridfull jul!