Idag gästar Ida Berggren Vandra Vägen med en hälsning från Kyrkan på Filippinerna där hon just nu befinner sig! Jag lämnar ordet till Ida.
I någon annans vardag!
Att gå ut på gatan i sina fina Europiska kläder och åt ena sidan se ett hus som skulle vara rikt i Europa, och på andra sidan se ett skjul som de bor ca 7 personer i men som vi i Sverige inte skulletycka dög till 1? Hur hanterar man detta, hur kan man se detta men framförallt; hur kan man lära av detta?
Hejsan, jag heter Ida Berggren . Jag är snart 19 år och befinner mig just nu på andra sidan jorden, I det fantastiska landet Filippinerna.
Jag har den stora äran att vara gästbloggare har på tomas blogg. Jag och Tomas är bekanta sedan han var konfirmandledare för mig 2008 vilket var väldigt länge sedan och då var Tomas inte ens prästvigd. Dessutom gjorde Tomas sitt första år som präst i min hemförsamling så på så vis har vi
fortsatt med kontakten. For ett ex antal ar sedan, som skrivits om förut, var Tomas en deltagerare i exakt samma utbyte som jag är med i nu och faktiskt också på Filippinerna. Dock tror jag att mycket har förändrats på denna korta tid.
Utbytesprogrammet heter, som jag nämnt, ”Ung i den världsvida kyrkan” eller som jag nu för tiden oftare säger ”young in the worldwide church”.
Dess syfte är att man som ungdom ska ta del och lära av en kyrka och dess vardag på ett annat ställe i världen. Att delta i Kyrkans Lokala arbete och framförallt föra samtal med den filippinska befolkning och kyrkan för att sen kunna ta med detta hem och försöka sprida deras budskap. När man läser vad tanken är med utbytet kan det verka som ett stort uppdrag för en nybliven student och ung kyrkobesökare. Men för mig att få samtala med alla här i Filippinerna och få ta del av deras arbete är for mig en resa, en upplevelse och något som är svårt att faktiskt förstå att man upplever.
Hittils har jag varit i detta underbara men varma land i snart 1 månads tid och två månader återstår. Jag är med och deltar i en kyrka vars namn är ”Iglesia Filipina Independiente”. Eller som vi förenklat kallar den – IFI. Detta är en katolska kyrka men som är fristående från påven och har ett kontrakt med Svenska Kyrkan som innebar att kyrkorna accepterar varandra. Kyrkan ar väldigt nationalistisk vilket inte innebär, vad man kan tro, något negativt, utan mer om att de vill att befolkningen ska stanna kvar i Filippinerna och inte resa utomlands och lämna landet. Dessutom vill de värna om det som landet har, ris och fisk är stora delar av det. Dessutom kämpar denna kyrkan mycket för de mänskliga rättigheterna, De fick till exempel år 2006 en av sina biskopar ihjälskjuten pga av dessa ståndpunkter för de fattigaste i Manila och hela Filippinerna.
Vad är de största skillnaderna jag ser i Filippinernas vardag till skillnad mot den svenska? Den frågan är ganska omöjlig att svara på då jag skulle säga att allt är skillnad. De äter med händer och annars
använder de iaf inte kniv. De äter inte samma frukost som oss och de äter HELA tiden. Detta landet passar en tonårspojke perfekt ! Att säga att det finns skillnader mellan IFI och Svenska Kyrkan är såklart
en underdrift. I gudstjänstordning finns det stora skillnader då de som sagt är en Katolsk kyrka, här kan man se mer knäböj och stående i gudstjänst. De har även traditionen just inom IFI att avsluta sina mässor
med nationalsången för att visa att de står för sitt land. Jag ska dock säga att den största skillnaden som jag som vanlig kyrkobesökare ändå reagerar mest på är det faktum att det aldrig förekommer så kallade
andakter eller gudstjänster i kyrkan. Under vissa samlingar och konferenser vi är på ber man såklart böner men man har aldrig en aktivitet inne i kyrkolokalerna utan mässa.Vilket gör att det alltid krävs en präst.
En reaktion jag dock har fått är när man talar om kvinnliga präster här (jag har varit här i snart 1 månad och träffat enbart 1 kvinnlig präst). Biskoparna har inte ens på tal att acceptera en kvinnlig biskop. IFI står väldigt mycket för jämlikhet och när det kommer till prästyrket är det okej, men att en kvinna söker prästutbildning hör till ovanligheterna. När jag pratade med den kvinnliga prästen jag mötte visade det sig att hon
hade kämpat i många år för att ens få läsa utbildning till präst. Att de samtidigt kallar sig jämnställda
anser jag är ett problem som IFI bör jobba med. Jag och den kvinnliga prästen försökte även att förstå
varför det dröjer så många år innan man blir präst här, Unga präster förekommer inte på samma sätt som i Sverige. Man kan oftast inte läsa förrän vid 30 års ålder, då verkar det vara accepterat.
Kan man skriva ett inlägg från Filippinerna utan att namna fattigdom? Jag berörde den redan i första stycket. FiIlippinerna hade 2009 70 procent fattigdom. Det finns väldigt många människor som lever
under absurda förhållanden. Människor som är uttryckta från den sociala tryggheten och staten gör allt för att gömma undan dessa fattiga människor. Klyftan mellan fattiga och rika är väldigt stor, trots detta
så finns det hopp. IFI kämpar mycket för att kunna påverka staten i Filippinerna, för att farmare och fiskare ska ha rätt arbetsvillkor och framförallt för att barn ska kunna gå i skolan och inte jobba på risfälten eller fiska med sina föräldrar. Allt detta kämpar man för och lyckas faktiskt påverka men man behover hjälp. Enligt de själva inte utifrån utan av alla kyrkor i Filippinerna och det har lyckas. IFI för många samtal och partnerskap med diverse olika kyrkor runt om i landet. Om Svenska Kyrkan bara tog lite av allt engagemang och den glädje som IFI visar, med den kämparglöden skulle vi kunna påverka så mycket mer i Sverige. Så ta tag i dina problem i vardagen, ta tag i dem i din kommun och våga paverka. Om det känns jobbigt, tänk på dessa människor i IFI som nästan offrar sina liv för att ”de som tror på honom inte ska gå under utan få evigt liv”.
Arkebiskopen Obiskpo Maximum- TIllsammans med alla utbytesdeltager, jag ar tjejen till Vanster.
Hoppas att jag kanske kan få blogga mer under resan, annars så kan ni följa mig på bloggen http://blogg.svenskakyrkan.se/utbyte/
God Bless- Ida
Andra inlägg på bloggen som kan vara av intresse. Jag har skrivit några ord om IFI, bland annat i inlägget om offertoriet, och dessutom har jag tidigare skrivit om Kyrkan i Kina och Vietnam.
Lämna ett svar