 |
| Yttersta domen enligt Fullösa kyrktak |
En sak många förknippar med kristen tro är livet efter detta. Jag tycker att jag oväntat ofta stöter på uttalanden om att de kristnas Gud framförallt är en som skickar snälla till himlen och elaka till helvetet. Det ligger förstås något i det som i det mesta. Det har alltid varit ett viktigt drag i den kristna tron att tro på ett liv efter detta, liksom att Gud är den som skipar rättvisa när tiden är inne. Det som inte stämmer är att Gud inte alls är orättvis eller snål. Han är snarare mer rättvis än oss, inte mindre. Och Gud vill heller ingen människa ont. Det står i Bibeln att Gud vill att alla människor ska bli räddade.
 |
| Dagens tweet. |
Det jag vänder mig emot med dagens inlägg är att himlen så att säga skulle vara hela grejen med den kristna tron. Man ska ta sig igenom livet här utan alltför många plumpar i protokollet och sedan är himlen det som är verkligt viktigt. Så är det inte. Den kristna tron är tro på Skaparen, den som skapat och bryr sig om den värld vi lever i mer än vi förstår. Som skapat oss till sina medarbetare, som vill föra oss in i livet tillsammans med honom redan här i livet. I dopet börjar det eviga livet redan här på jorden, för evigheten finns i livet med Gud. Det liv som sedan ska visa sig utan gräns.
Alltför mycket fokus på livet efter detta leder lätt till att eftersom ”du får smör ovanför när du dör” så spelar inget på jorden någon roll. Det är också lätt att Gud, som man kan ana i Zahnds tweet ovan, blir reducerad till medel för att uppnå mitt verkliga mål. Gud är i sig själv alltings ursprung och mål.
På bilden ovan ser vi en rätt klassisk bild av tidens slut. Somliga far till himlen, andra till helvetet. Jorden verkar i vilket fall ha spelat ut sin roll. En teolog som vänt sig mot det är biskop N.T. Wright. Han framhåller om och om igen att bibeln talar om ett slutligt förhärligande av hela den här jorden. Med människor och annat! Den stora nyskapelsen börjar med Jesu liv på jorden och död och uppståndelse. När Jesus på korset ropar ”det är fullbordat” är det en förnyelse av hur Gud fullbordade sin skapelse den 6e dagen i första mosebok! Kristen tro handlar då inte om att bli räddad från den här världen utan om att Gud förmår rädda hela världen! Därmed kan jag förstås inte utlova frälsning åt alla. Bibeln talar också skarpt om risken att gå förlorad. Om detta säger Wright att Gud ger oss frihet, också till att välja bort honom. Det vi kan vara säkra på är att Gud inte vill förlora någon av oss.
Något att tänka på medan vi lyssnar och ber med bröderna i Taizé: ”jag är viss att jag ska möta Herrens godhet här i de levandes land. Håll fast vid och lita på Gud”.
Lämna ett svar