En för mig välkänd kyrka pryder omslaget. Såklart.
Skara stiftshistoriska sällskap har gett ut en jubileumsbok med anledning av att stiftet firar 1000 år i år. Jag har nu läst några artiklar i den och tycker det finns mycket intressant här. Roligast tycker jag förstås att medeltiden är, det är också där det kan stå ett och annat om Husabys plats i stiftshistorien. Som du ser på bilden får min församlingskyrka också pryda bokomslaget, vilket förstås är roligt.
Efter några inblickar i den snåriga tidiga historien med olika biskopar och de tidiga kristna centra i Varnhem (där man hittat en mycket, mycket gammal kyrkoruin och kristen gravplats) och annat så kommer en för den här bloggen väldigt intressant artikel av Stina Fallberg Sundmark om pilgrimslivet i det medeltida Västergötland.
Fallberg Sundmark skriver bland annat utifrån de pilgrimsmärken som hittats runtom i landskapet. De medeltida pilgrimerna tog med sig symboliska saker från pilgrimsmålen hem beroende på destination. Reste man till Santiago de Compostela tog man hem et musselskal och så vidare. I dåtidens hamnstad Lödöse och på annat håll i stiftet har man hittat en hel del långväga spår av resenärer till nämnda Santiago, från Einsiedeln i Schweiz, Noblat i Frankrike, Köln (där de tre vise männens grav ska finnas), Canterbury och Riga. Även till det heliga landet lär det ha rest en och annan men annars fanns även kyrkan i Forshem, invigd till gravens ära, som kunde tjäna som ersättning på närmare håll.
Det är ändå tydligt att pilgrimsvandringarna för de flesta gick till närmare platser. Framförallt verkar Vadstena ha en särställning som pilgrimsmål under senmedeltiden. Om man tänker på att man tog båten över Vättern så blir det faktiskt inte alls speciellt lång resa. Andra for till Edsleskog i Dalsland (även det med en enkel båttur som sparade benen och kortade restiden) där prästen Nicolaus led martyrdöden på väg till ett sjukbesök. Även Skara var ett sådant nära resmål men dit lär det å andra sidan ha varit andra som gjorde sig omaket med långa resor för att tillbe vid törntaggen från Jesu törnekrona.
Bland de mer lokala pilgrimsmålen nämns också Götene och Skövde med koppling till sankta Helena som jag skrivit mycket om här på bloggen, till exempel här. Det är också exempel på platser dit det finns avlatsbrev bevarade och pilgrimer är utlovade avlat för besök, gåvor och fromhetsövningar på de platserna.
Strängt taget kunde varje sockenkyrka fungera som pilgrimsmål genom de reliker som fanns där men även för att där fanns konsekrerade oblater, det vill säga Kristi kropp närvarande. Bruket med sådan ”sakramentstillbedjan” ska jag skriva mer om i dagarna men jag har för mig att jag hört att det blev vanligt just som kritik av att man skulle behöva resa så långt för att söka det heliga.
Det var ett axplock av det som står att läsa i artikeln. Riktigt intressant läsning för pilgrimen som söker sina rötter.
Lämna ett svar