Har någon förvandlat hästarna till zebror? En zebravagn måste kunna få åskådarna att tolka vad de ser olika, men det bygger ändå på en verklig och märklig erfarenhet de haft?
När jag var student var jag en gång på ett riktigt tungviktarmöte av teologer. Det var professorer och andra lärda inom bibelvetenskap (”exegetik” som det heter) som talade om olika saker och jag satt där i ett hörn och försökte hänga med i vad de menade egentligen.
Som jag minns det pratade de historiciteten i de bibliska berättelserna. Inom den akademiska bibelvetenskapen sysslar man gärna med att fundera på vad som kan ha stått i en viss text från början och vad som kan ha utvecklats genom senare tillägg. Man funderar också på vad som kan ha skett i muntlig tradition så att en berättelse kan ha förändrats innan den skrevs ner i bibeln. Det är sånt som det tar ett tag att vänja sig vid som vanlig bibelläsare men som sällan behöver vara något allvarligt problem för tron när det kommer till kritan. Men det beror förstås på just vilka texter man blir tveksam till.
Hur som helst tror jag att de var inne på en tanke som såg ut ungefär såhär, i alla fall är det min tanke efter det som sades:
1, Det kan mycket väl vara så att en del berättelser i bibeln har ”vuxit” och bättrats på när de berättats från mun till mun. Varje historieberättare vet att man ofta vinklar historier för att få fram sina poänger. Sånt ser man hela tiden exempel på till exempel genom att jämföra samma händelse i olika evangelier.
2, Men för att det ska bli någon historia att sprida från mun till mun från första början krävs det att det hänt något tillräckligt intressant för att man ska tycka det är värt att berätta om.
3, Det får en del konsekvenser för hur vi ser på sånt som är osannolika händelser. Som undren Jesus gör i nya testamentet. Är det mer sannolikt att det kommer en osannolik berättelse ur något väldigt odramatiskt, eller att den har sin grund i något avvikande och osannolikt som de första åskådarna reagerade starkt på?
Det är inte direkt någon liten grej i evangelierna att Jesus botar sjuka, gör underverk och för den delen gör helt vanliga men chockerande saker. Det måste varit den bild hans samtid hade av honom. För mig framstår det som alltför magstarkt att säga att Jesu rykte var helt och hållet påhittat. Någon slags märkliga händelser måste ha hänt runt honom, och dessutom sådana att lärjungarna sedan tyckte det var rimligt att berätta dem vidare på det sätt de gjorde.
Jo, jag förstår att det inte är gångbart i vilka fall som helst att argumentera utifrån ett rykte till att det måste finnas en sanning bakom. Det gör det kanske inte alltid. Men varje rykte uppstår i alla fall ur någons uppfattning av något eller någon? Inte ens Jesu motståndare verkar ha förnekat att Jesus botade sjuka utan hävdade istället att han gjorde det med onda krafter.
Ungefär så tänker jag. Hur tänker du?
Paradfrågan är förstås Jesu uppståndelse från de döda. Jag har mycket svårt att se varifrån ryktet om Jesu uppståndelse skulle komma från om det inte finns en verklig händelse bortom. Det är också så att en del av de andra undren Jesus gör berättas på ett sådant sätt att de vill belysa uppståndelsen på olika sätt.
Lämna ett svar