Kan man vara kristen buddhist?


Tao Fong Shan
Tao Fong Shan, ”the Christ temple”

Jag skrev häromsistens om hur den unga kyrkan beslutade att man inte behövde bli jude för att bli kristen. Idag vill jag berätta lite om hur radikal den tanken är. Än idag.

På bilderna ser vi ”Kristustemplet” vid det andliga centret Tao Fong Shan i Hong-Kong. Jag besökte det under en studieresa 2009. Den platsen är resultatet av ett mycket märkligt missionsarbete.

Den norske missionären Karl Ludvig Reichelt verkade som missionär och var också expert på buddhismen. Han kom i konflikt med det norska missionssällskapet sedan han gjort en väldigt radikal tolkning. Han menade att precis som de första kristna inte behövde byta kultur helt och hållet och leva efter den judiska kulturen, så borde buddhister som blev kristna inte behöva bryta helt och hållet med sin egen kultur. Om vi ska se till vår egen ”hednakristna” kultur i Sverige så är det förstås så det gått till här. med. Mycket av kulturen var sig likt även om mycket också förändrades när man bytte tro. Det är förstås vanskligt att dra gränsen mellan vad som är ”religion” och vad som ”bara är kultur” men i princip, menade Reichelt, borde man lika gärna kunna vara kristen och leva med en buddhistisk kultur och med buddhistiska uttryckssätt som man kan fortsätta leva med uttryckssätt från sin nordiska kultur som man ”kristnar”.

Kors på templets tak!
Kors på templets tak!

På Reichelts tid i början av 1900talet var den rådande synen inom den kristna missionen att den som blev döpt också skulle börja klä sig i västerländska kläder och ta sig ett ”kristet” (= västerländskt) namn. Så hans idéer var väldigt radikala.

Så Reichert grundade ett nytt missionssällskap: ”Den nordiska kristna buddhistmissionen” och missionerade bland de buddhistiska munkarna utifrån sin djupa kunskap och inlevelse i deras seder och tankesätt. Och som jag förstått det gick det också ganska bra. Numera lever det inga kristna buddhistmunkar på Tao Fong Shan men det gjorde det ganska länge.

En buddhistisk kyrkklocka! Notera symbolen med korset som står i lotusblomman, planterat i den buddhistiska kulturen!
En buddhistisk kyrkklocka! Notera symbolen med korset som står i lotusblomman, planterat i den buddhistiska kulturen!

Jag hade förmodligen inte vågat göra som Reichelt och jag tycker hans idé om kristustemplet är en väldigt utmanande och uppfriskande tanke att återvända till. Problemet har ju inte direkt försvunnit. Att bli kristen handlar nog också idag ofta mycket om att börja följa andra oskrivna regler för hur man beter sig, vare sig de går att härleda till kristen tro eller inte.

Som jag förstår det är kristen tro enastående genom att den är förbluffande lätt att kombinera med snart sagt vilken kultur som helst. Ibland hör man att kristen tro skulle vara kulturimperialistisk och förstöra kulturerna där den drar fram men jag tror inte det är ett problem som ligger i den kristna tron egentligen. Det går uppenbarligen att vara kristen både utifrån en svensk miljö och utifrån en centralafrikansk. Den kristna tron är lika utmanande i båda miljöerna, den ger ris och ros åt alla kulturer. Man kan också se att det ofta är räddningen för stamkulturer när kristen tro når dem. Ofta betyder det att man får ett skriftspråk i och med bibelöversättningen och att man på det sättet kan bevara sina traditioner mycket bättre.

Ett kors sträcker sina armar över Hong-Kong i morgonljuset!
Ett kors sträcker sina armar över Hong-Kong i morgonljuset!

Desto värre är det ställt med den sekulära västerländska kulturen. Den ger sig ut för att vara så tolerant men den utplånar i rask takt lokala sedvänjor där den drar fram eftersom den har svårt att acceptera andra värderingar än de sekulära eller marknadens.

Är det här lika utmanande för dig som det är för mig? Skriv gärna en kommentar!

 

3 kommentarer

Lena P säger
22 juni 2015 – 08:14

Jag gillar verkligen det här inlägget. Jag tror att många människor tänker sig att mycket mer av kulturen hör till kristebdomen än vad det egentligen gör. Kristen kan man så klart vara oavsett vilken kultur man tillhör. Men något som är läskigt är att den sekulära västerländska kulturen drar fram som en ångvält och även vill utplåna religionen.

Tomas Jarvid svarar
22 juni 2019 – 11:15

Roligt att du gillade det. När jag satte rubriken såg jag framför mig hur horder av kränkta kristna skulle klaga 😉

Alma-Lena säger
22 juni 2015 – 08:55

Håller helt med, coca-cola-imperialismen är betydligt mer kulturkrossande än kristendomen. Herders idé om kristendomen som kulturförstörande var ju också djupt rasistisk. han ville inte att exotiska "raser" skulle få välja att följa juden Jesus, medan vi européer hade fritt fram på det religiösa planet.

Tomas Jarvid svarar
22 juni 2019 – 11:15

Än en gång märker jag att du är bättre påläst än jag men då är det skönt när vi ändå tänker likadant.

Torsten Lundborg säger
22 juni 2015 – 09:55

Jo jag håller med dig. Kulturen påverkas inte alltid av kristendomen. I mina trakter talar folk ofta om människor är religiösa eller ej, man nämner inte om de är kristna eller ej. Kan ha med dialekt att göra. Religiös omfattar väl alla religioner eller hur?

Tomas Jarvid svarar
22 juni 2019 – 11:15

Fast då menar man väl kristen och tänker sig att det vore ännu konstigare med någon annan religion. Det där är knepigt. Det låter ju helt klart som att man är halvgalen om man är religiös.