Hur ska det bli med troheten? En lång rad sjömän kysser sina flickvänner och tar avsked för att gå till sjöss.
I ”kärleksboken” som jag hänvisar mycket till på bloggen just nu stod det något mycket intressant som jag är glad att någon nu satt fingret på åt mig. Om trohet.
Roberth Solomon skriver att ordet ”trohet” (och därmed vad vi menar med otrohet) i vår kultur närmast betyder ”att ha sexuell ensamrätt” till en person. Med att vara otrogen brukar vi i regel mena att ligga med någon utanför ens egentliga parförhållande. Men det är egentligen ett väldigt ytligt sätt att se det.
Jag drar några citat från ”kärlek i vår tid” för att belysa vad Solomon menar:
”Många äkta par som oavbrutet hugger varandra i ryggen föreställer sig paradoxalt nog att de är varandra trogna bara för att de inte älskar någon annan”. (sid 255)
”Att begränsa begreppet ”otrohet” till att enbart innebära att man ligger med någon annan – vare sig det är tillfälligt eller med stark känsla – är att göra troheten till ett förbud istället för ett uttryck för kärlek och hängivenhet” (också sid 255)
Istället bör vi tänka att trohet är förknippat med sådant som lojalitet med den man älskar, omsorg om den andres väl och så vidare. Ordet ”commitment” som jag skrev om igår passar nog väldigt bra för att fånga kärnan i troheten skulle jag säga.
Mest intressant är att om vi får en bättre förståelse för vad trohet är så flyttas tonvikten samtidigt från att otrohet är ett förbud (något man av oklar anledning inte ”får göra”) till att framträda som en hjärtpunkt som rör allt i en relation. Något proaktivt, inte bara något jag ska försöka låta bli att göra utan ett aktivt val om hur jag vill se på den relation jag lever i.
Här kan man om man vill fortsätta att tänka vidare kring andra trohetslöften som klosterlöften och prästlöften och sådant och även, tänker jag, om de bibelställen där Gud själv framstår som svartsjuk. I kärleksboken drar författaren en skarp gräns mellan det sunda i att man vill ”äga” den andre och känna att ”det är vi” och mer osunda avarter. I bibeln framställs hela tiden problemen mellan Gud och människa som ett trohetsproblem. Gud är trofast men människorna ger åt andra det Gud skulle fått.
Vad tänker du om allt detta? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar