Hurra för helgonet


En jättefackla som ska sitta på frihetsgudinnan. Symbol för någon som visar en väg.
En jättefackla som ska sitta på frihetsgudinnan. Symbol för någon som visar en väg.

Vandra Vägen vore väl skrutt till kristen blogg om jag inte var med lite och firade detta att Elisabeth Hesselblad som blev helgonförklarad av påven häromdagen.

Min egen relation till sankta Elisabeth består dels i att jag faktiskt varit inne i hennes födelsehem i Fåglavik utanför Herrljunga. Det är värt att sägas med eftertryck att hon ju var västgöte. I alla fall från början.

Sen var jag en gång på studieresa till Indien och mina kompisar intervjuade några indiska birgittasystrar (som jag förstått det är det Elisabeths förtjänst att orden fick spridning i modern tid). Själv träffade jag aldrig någon så det var verkligen inte mycket att skryta med men jag fick i alla fall höra lite om dem. Lite paradoxalt kunde det i det indiska samhället innebära ganska mycket ökad självständighet att gå i kloster jämfört med att leva i ett traditionellt äktenskap.

Det sägs nu att Elisabeth Hesselblad är vårt andra helgon som är riktigt helgonförklarad (med Birgitta som den första). De har förstås funnits många fler som vördats som helgon (ja ni tänker helt rätt, visst går tankarna till sankta Helena när jag skriver så? –västergötlands största kändis och allt). Själv skulle jag nog tro att Sta Anna från Husaby skulle kunna räknas som en tredje (eller första egentligen eftersom hon levde tidigare) även om hon inte firats som helgon i västdelen av kristenheten.

Sen är jag ju protestant och allt det där men jag tycker i alla fall att det är roligt med helgon så det här var roliga nyheter.

 

6 kommentarer

Alma-Lena säger
19 december 2015 – 07:47

Jo, nog är det kul även om vi protestanter har betydligt fler helgon då vi ju menar att de är förebilder och därför inte behöver gå igenom den långsamma administrationen på helgonministeriet i Vatikanen innan vi får se dem som förebilder.

Hörde en intervju med hennes släkting som var mycket glad oc stolt men vägrade tala om miraklen som tillskrivs St. Elisabeth. Vilket gör mig lite bedrövad eftersom jag trott att Vatikanen är noga med att inte lättvindigt "erkänna" mirakler. Om inte ens en av dem som jobbat för St. Elisabeths kanonisering tror på de påstådda miraklen känns det ju ganska skakigt.

Tomas Jarvid svarar
19 december 2019 – 08:15

Jo man kan ju undra hur den där helgonprocessen ser ut. Fast för en väldigt sekulariserad svensk kanske blotta tanken är pinsam? Jo det är kanon att vara protestant och bara plocka sina favoriter bland helgonen utan förpliktelser att allt håller måttet.

Ulf Södahl säger
19 december 2015 – 08:13

Och även den helige Franciskus och moder Teresa var säkert Västgötar, innerst inne!
Även jag gillar helgon.

Tomas Jarvid svarar
19 december 2019 – 08:15

Välkommen hit Ulf! Och kul att du gillar helgon!

Lena P säger
19 december 2015 – 08:22

Jag tänker på S:t Olof och S:t Sigfrid jag.

Tomas Jarvid svarar
19 december 2019 – 08:15

Olof var ju norrman men det gjorde nog inte så stor skillnad på hans tid. Det finns ju egentligen en väldigt lång lista på medeltida helgon i Sverige men ofta väldigt lokalt.

Rebella undrar säger
19 december 2015 – 09:06

Ingegerd Olofsdotter a.k.a. Anna av Novgorod är ett rätt stort helgon bland de rysk-ortodoxa. Rätt okunnig om ämnet skulle jag ändå hålla henne som tvåa - eller som etta, hon var ju först.

Birgittas dotter Katarina blev aldrig formellt helgonförklarad, men kanske mest eftersom reformationen kom emellan. Det är iofs lite svårt att avgöra om det där mest är bara snack.

Den ökande friheten att gå i kloster jämfört med äktenskap... det är väl ungefär som här på medeltiden.

Alma-Lena svarar
19 december 2019 – 08:15

Ja, precis, gå i kloster hävdar jag var emanciperande både för kvinnor och män från lägre sociala skikt.

Alma-Lena säger
19 december 2015 – 10:12

Här lite om Anna av Novgorod Sveriges första internatonellt erkända helgon: http://barockbloggen.blogg.se/2013/december/anna-av-novgorod.html#comment

Tomas Jarvid svarar
19 december 2019 – 08:15

Roligt att läsa om Anna. Det som är fascinerande är ju också att Anna levde före splittringen mellan öst och väst i kyrkan.

Torsten Lundborg säger
20 december 2015 – 08:38

Hurra för Västergötland ☺