Jag skrev i förrgår om ”När blir konst kristen?” och hävdade att det mer är bakgrundsbilden, den värld saker utspelar sig i med sådant som vad som är mål och mening och så vidare, snarare än det som finns i blickfånget som avgör om konst är kristen.
Idag vill jag pröva min teori. Till min hjälp har jag den gamla tecknade filmen ”Pelle Svanslös i Amerikatt” som är mäkta poppis här hemma just nu. Snabbt kan man förklara handlingen såhär. Pelle är snäll och Måns är elak och filmen igenom försöker Måns förstöra för Pelle på alla möjliga sätt för att knycka den vackra Maja Gräddnos från honom. På slutet råkar Måns dock i trubbel själv och håller på att bli uppäten av ett lodjur. Pelle räddar dock både Måns och dagen och får med alla säkert hem till Uppsala.
Det jag nu undrar är om det här trots allt är uttryck för en kristen världsbild någonstans i bakgrunden. Hjältar som räddar finns förstås överallt men att det är så självklart för oss att hjälten till och med bör rädda sin fiende, hade det varit så självklart i en annan kultur? Pelle visar ju faktiskt nåd mot Måns.
Skriv gärna om huruvida du tycker det här är alltför långsökt men jag vill mest åt att värderingar är ganska luriga grejer som vi mycket väl kan ha med oss utan en tanke på varifrån de kommer från början. Jag tänker mig själv att tanken på nåd mot den som inte förtjänat det kan vara hotad i vårt land idag, vad säger du?
Jag har skrivit om ganska många romaner här på Vandra Vägen och många gånger blev jag förvånad att hitta så bra likheter med kristen tro men sen kom jag på att när dessa äldre böcker skrevs så var ju den kristna världsbilden luften man andades för i stort sett alla människor i Europa. Vare sig man som individ såg sig som kristen eller inte.
Lämna ett svar