Till de kyrkliga specialordens försvar


En del i att utforska är att namnge. Förstår vi det vi inte har ord för?
En del i att utforska är att namnge. Förstår vi det vi inte har ord för?

Häromdagen skrev jag om kristen konst utifrån något jag hört på läsarpodden. Det här kommer från samma ställe (och från Joel Halldorfs mun). Vi kan gott ta och diskutera det där med kristet språkbruk lite här.

Kyrkan har en hel del specialuttryck och ord som inte används i några andra sammanhang. En del av dessa är krångliga teologiord (transubstantiationslära, inkarnation), en del är vad man brukar kalla ”storord” (nåd, synd, dom) som har så väldigt mycket inlagrade associationer att de både kan vara svåra att använda och svåra att klara sig utan. Sen finns det säkert ännu fler sorters ord.

I Svenska Kyrkan idag är vi rätt vana att försöka undvika svåra ord som kan upplevas främmande av den som inte är så kyrkvan. Frågan är bara om det är en bra idé? Joel Halldorf påpekar att så fort vi lär oss om ett nytt område så innebär det att man också lär sig nya ord. Bara en sån sak som alla ord vi fått lära oss för att få grepp om mobiltelefoni och internettjänster. Det verkar inte alls vara något svårt i att lära sig nya ord där, så varför vara så försiktig med det när det gäller kyrkan och kristen tro?

Vad säger du som läser? Vore det ett bättre sätt att Kyrkan håller huvudet högt och säger att en del ord faktiskt är nödvändiga termer som uppfunnits för att uttrycka det speciella i den kristna tron och att det bästa vore om folk som inte kan dessa får göra det så att de därmed kan förstå tron klarare? Eller finns det någon hake med det? Skriv en kommentar!

8 kommentarer

jacob säger
14 januari 2016 – 09:00

Svenska kyrkans överklagandenämnd godkände precis en församlingsinstruktion som använde orden "organiserad medmänsklighet" istället för "diakoni". Kanske är detta ett sätt att göra sig av med kyrkiskan? I det här fallet tycker jag dock att det blev sämre. Diakoni är ett bättre ord och vi borde bli bättre på att kommunicera dem än att plocka bort dem.

Alma-Lena svarar
18 februari 2019 – 10:11

FASA! Vilken lågstadielärare bestämde det? Vad har man för förväntningar på folks intellektuella kapacitet om man gör så?

Rebella undrar svarar
18 februari 2019 – 10:11

Vilken församling är detta?

Nyligen var det en artikel i Kyrkans tidning där en förtroendevald i Katarina församling i Stockholm klagade på att man inte använde ordet diakoni. Jag minns dock inte vilken term som användes istället.

Tobias säger
14 januari 2016 – 09:11

Jag brukar se det som en utmaning att försöka hitta nya modernare ord för teologiska begrepp, eller åtminstone förklara dem. När fornkyrkan skulle precisera vad man trodde låna man många termer från filosofin. Det kan ge nya insikter att använda termer från ett annat område för att förklara tron.

Lena P säger
14 januari 2016 – 09:32

Jag tycker att kyrkan ska stå på sig och använda kyrkiska. Det är väl inte svårare än att man förklarar vad det betyder för dem som inte är så kyrkvana. Det är alltid kul att lära sig nytt. Jag tycker överhuvudtaget att svenskan håller på att bli en simplare version av sig själv. Många yngre förstår inte ord som är självklara för mig. Men jag tror att man underskattar människors förmåga om man förenklar för mycket, och ju mer man förenklar desto mer måste man fortsätta att förenkla. Jag tror att det är bra för alla att vidga sina vyer

Rebella undrar säger
14 januari 2016 – 11:08

Frågan är väl varför folk undviker "kyrkiska". Om skälet är att man vill vara nybörjarvänlig är det bästa sättet att använda sina specialord - som sagt har alla områden sådana! - men smyga in smidiga små bisatser som förklarar dem.

Om man däremot menar att de gamla specialorden är utdaterade, då vill man formulera sig annorlunda av helt andra skäl. Exv. Caroline Krook har sagt att det är så, det gamla språket - synd, nåd, dom - går inte längre att använda för det talar inte till dagens människor.

Vad ni bör göra och inte lämnar jag åt andra att avgöra...

Thorsten Schütte svarar
18 februari 2019 – 10:11

”Men smyga in smidiga små bisatser som förklarar dem.” – Ja, det är ett klokt sätt som man ofta använder i vetenskapliga, tekniska och patenttexter. När specialord eller avkortningar förekommer första gången förklarar man dem, alternativ har man en lista med ”krångliga” ord och förkortningar där de förklaras. Och sedan ska ju en text med självaktning ha lite tuggmotstånd, om läsaren ibland får googla eller fråga för att förstå vissa ord blir den engagerad och mera av textens innehåll går fram än vid slöläsning.

Tomas Jarvid säger
14 januari 2016 – 10:09

Kul med många inpass. Ibland har jag tyckt kyrkan till och med missar chansen att tala begripligt till folk. Just när varenda företag skaffar sig en "mission" så slutar kyrkan använda det ordet. En klocka som står still går ju i alla fall rätt två gånger om dygnet....

Alma-Lena säger
15 januari 2016 – 07:58

Språket behöver aldrig utarmas, men utvecklas. Det utvecklas dock inte av att man pratar bebispråk med vuxna. "Max kaka" är stor litteratur för tvååringar men 22-åringar som fortfarande är på det stadiet får en mycket trång värld.

Synd, dom och nåd är ord som behövs i alla möjliga sammanhang. Rättvisa och rättfärdighet likaså. Diakoni och mission är andra begrepp som behövs så varför byta ut orden. Männsikor kan lära sig näst intill oändligt många ord och saker som inte benämns blir mycket riktigt bortglömda. Tråkigt då om företeelsen fortfarande finns men saknar namn. Nej förklara stororden. Börja gärna här på bloggen med helgelse.

Tomas Jarvid svarar
18 februari 2019 – 10:11

Jag har funderat på att ha en serie med stororden men jag är inte säker på att jag kan göra det tillräckligt bra. Jaja, den som lever får se.

Rebella undrar säger
2 februari 2016 – 11:42

Ett kyrkiskt ord som är svårt, eller snarare ett ordpar, är nåd och barmhärtighet. Nu tillhör väl inte "barmhärtighet" de klassiska stororden, även om det är rätt aktuellt i Katolska kyrkan, men just att det blivit aktuellt har fått mig att förstå hurpass förvirrande det teologiska begreppet nåd är. I mer normalt språkbruk förknippas det med att benåda någon, att - tja. Visa barmhärtighet. Typ.

Tomas Jarvid svarar
18 februari 2019 – 10:11

Typiska ”storord”. Speciellt nåd är ju oerhört omfattande att ringa in. Håller du med mig om att barmhärtighet ligger i närheten av medkänsla och empati?

Rebella undrar svarar
18 februari 2019 – 10:11

Apropå nåd. På engelska heter det ”grace”, även det förvirrande. Riktigt krångligt blir det om vi kommer till att be bordsbön – ”to say grace”. Det förstår jag absolut inte. Är det på grund av nåd människan får mat?

Rebella undrar säger
4 februari 2016 – 01:36

Åminnelse. Vad säger du (och övriga SvK-präster) i mässan - "till min åminnelse" eller "till minne av mig"? Blir det inte rätt stor skillnad?

Nationalencyklopedin:

åminnelse, benämning på ett ofta förekommande inslag i många kulter då man med hjälp av texter (myter) och riter bringar i åtanke grundläggande urtidshändelser så att de upplevs som närvarande och verksamma. Den judiska påsken firas som en åminnelsehögtid (Andra Moseboken 12:14). Då aktualiseras Israels forntida räddning ur Egypten, bl.a. vid påskalammsmåltiden. Den kristna nattvarden instiftades vid eller i anslutning till en påskalammsmåltid, och det är mot denna bakgrund Jesu instiftelseord skall ses: ”Gör detta till min åminnelse” (NT 81: ”... till minne av mig”).

Tomas Jarvid svarar
18 februari 2019 – 10:11

Vi säger fortfarande åminnelse, funderar på om jag minns hur det står i nya handboksförslaget. Det är återigen ett sånt där lurigt fall där man har att välja mellan ett för vår tid begripligt ord och ett väldigt ålderdomligt. Grundtanken kanske inte framgår i alla fall; att vi på något sätt är med där vid det första nattvardsbordet som sträcker sig genom tid och rymd eftersom Jesus är med oss nu.