En vildgås som symbol för den Heliga Anden.
Såhär på tredjedag pingst vill jag fortsätta att skriva om den Heliga Anden. På svenska kan man ju göra sig fyndig över namnet eftersom det bara ska till en liten, liten betoningsförändring för att man istället ska tala om en AND, i skrift ser det likadant ut. Men idag handlar det här om en annan fågel som får fungera som symbol.
Den vanligaste symbolen för den heliga Anden är en duva (läs till exempel ”den heliga duvan och Noas ark” här på bloggen) och så är det alltsedan nya testamentet. När kristendomen nådde de keltiska områdena (vilket var stora delar av Europa men här tänker jag mest på de brittiska öarna) så kom man att använda en vildgås som symbol för den heliga Anden. Tack vare kommuniteten på Iona har detta nu blivit mer känt igen.
Vildgåsen kan vara en något mer grovhuggen representant för Anden. Den kan skrika och skräna och kanske bita den som försöker ta den fatt. Samtidigt är det en vacker fågel som tar hand om sina ungar med omsorg.
Jag tycker det helt klart har sina poänger att tänka sig Anden så. Inte som något väldigt tamt och fromt utan snarare som något otämjbart. Som vi aldrig kan göra till vårt eget husdjur.
Vad säger du om detta? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar