Många generationer på en bild. Josef och Maria och Jesusbarnet hälsar på hos mormor och morfar Anna och Joakim.
På bilden ovan ser du Jesus med föräldragenerationen (Josef och Maria) och dessutom en generation bakåt, morfar och mormor Anna och Joakim. Tydligen hälsar den heliga familjen på där på denna roliga och vackra bild.
På bilden nedan ser du en bok jag precis läst. ”Du är din generation” av Elaine Eksvärd (dåförtiden Bergqvist). Den handlar om vad som kännetecknar olika generationer i samhället utifrån ifall vi är födda på 30, 40, 50, 60, 70 eller 80-talet. Ibland kan det vara svårt att förstå varandra när man är uppvuxen i olika tider som präglats av olika händelser eller samhällstrender. När jag läst den har jag funderat en hel del på generationerna i kyrkan.
Du är din generation av Elaine Bergqvist, numera Elaine Eksvärd
Det är väldigt tillspetsat att kalla det för ”generationernas krig” som jag gjorde men en del problem kan helt klart uppstå. Nu provtänker jag lite så får du gärna kommentera efteråt!
Kyrkan är på ett sätt en unik miljö i vårt samhälle eftersom vi eftersträvar att vara en plats där olika generationer samlas tillsammans. I praktiken går det kanske inte alltid lika bra. Någon har sagt (i en församlingsmiljö som dominerades mycket av äldre människor) att ”jaså, ni gör gudstjänster för alla åldrar säger ni? Titta på vilka som kommer så märker ni nog vilka som omedvetet är målgruppen”. Tanken är att det är bättre att satsa tydligare mot en viss målgrupp för det är omöjligt att nå alla samtidigt. Det där får var och en fundera vidare på.
Jag tänker också på en präst jag arbetade med som beundrade förre ärkebiskopen KG Hammar mycket för att han var så ickeauktoritär fast han var ärkebiskop. Han vågade säga saker som att han inte hade sanningen utan sökte den och så vidare. Själv tyckte jag inte det var särskilt imponerande. Från mitt perspektiv hade det varit betydligt mycket mer imponerande med någon som kunde ge en ny vision istället för att bära hacka på gamla och redan ganska slitna bilder av kyrkan.
Jag hittade förresten en väldigt intressant artikel som du borde läsa i ämnet: ”Revolution framför frälsning för 68-kyrkan”.
Mer omedelbara problem kan till exempel vara att det förmodligen skiljer en hel del mellan generationerna i en församling i hur man ser på varför vi finns till, vad som är våra problem och hur vi ska hantera dem. Inga småsaker alltså. Äldre generationer kan ibland lätt fastna i att det var bättre förr medan min egen generation eller ännu yngre har svårt att förstå det. Vi har inte upplevt de fornstora dagarna och när vi tänker noga efter undrar vi också om allt verkligen var särskilt bra då.
Som predikant kan jag tycka att det är svårt att leva mig in riktigt i vad människor från andra generationer kämpar med och vad som kan tala mest till dem i evangeliet. På en mer banal nivå kan det vara svårt att veta hur man till exempel ska arbeta med humor i en predikan eller vad man kan ta för exempel från populärkulturen som funkar. Många gånger gör jag nog bättre i att prata om Snoddas än om Game of Thrones (om jag nu kunde hitta nån bra liknelse utifrån Snoddas)?
Det var några tankar från mig. Vad har du för erfarenheter av när det fungerat väldigt bra eller väldigt dåligt mellan olika generationer i kyrkans värld, eller i samhället för den delen? Skriv hemskt gärna en kommentar!
men jag är kanhända ett undantag.
Lämna ett svar