För några veckor sedan blev det äntligen av att jag besökte Södra Säm. En av traktens fina gamla kyrkplatser. Det är lite speciellt med Säm för på väldigt nära avstånd har det funnits inte mindre än två kyrkor på medeltiden.
Det är förstås en gammal bygd. Här har folk bott och här har inte minst många färdats fram i syd-nordlig riktning upp mot skaraborg eller ner mot kusten. Kanske har den gamle sankt Sigrid (som bloggens riktigt gamla läsare kan komma ihåg) rest här när han skulle hem till Växjö efter att ha döpt Olof Skötkonung i Husaby källa (bara för att komma hem och finna sina brorsöner mördade)
På en gammal karta från 1710 fanns det en markering om ”en gammal förfallen kyrkiogård” en bit från den då redan välkända kyrkoruinen och 2009 gjordes en utgrävning på platsen. Då hittade man grundstenarna till en liten stolpkyrka där. 2016 (om jag fattat rätt) byggde man upp väggarnas placering i trä för att ge en vink om hur kyrkan sett ut. Som gammal Husabypräst tänker jag förstås extra på att det är en smal passage fram till koret, typ som ett korskrank.
Man tror att detta kapell kan ha varit till för pilgrimer eller resande på vägen. Några gravar hittade man dock inte.
En liten bit bort ligger den fina gamla kyrkplatsen. Bygemenskapen har förresten gjort iordning ”prästavägen”, den väg prästen vandrade från Gällstad till Säm för att predika där.
1824 bestämdes det att man skulle överge kyrkan i Säm och bara använda den i Gällstad (som nu heter Gällstad och södra Säms kyrka). Byborna röstade emot men man hade inte lika rösträtt på den tiden så de rikaste i byn hade många fler röster genom sitt ägande och kunde på så sätt köra över resten av socknen. Sedan tog man med klocka, dopfunt, ljuskrona och nattvardskärl till Gällstad. Och byborna fick vandra ditåt istället för prästen till dem.
medeltidskyrakn från 1250-1300tal på plats efter en äldre träkyrka absidsal, väldigt ovanlig typ i skandinavien ödekyrka 1824 då röstade de rika igenom (man hade olika många räster efter ägande) flytt till gällstad dit tog man klocka, dopfunt, ljuskrona och nattvardskärl
Kyrkans historia går tillbaka till 1250-1300tal och troligen fanns det en träkyrka här innan dess. Byggnaden är av en väldigt ovanlig typ som kallas ”absidsal” där den halvcirkelformade absiden kommer direkt i anslutning till själva kyrksalen (utan smalare kor emellan).
Nu har kyrkan hunnit vara ruin länge men den har ändå hunnit vara i bruk i minst 500 år. Det är ju ändå svindlande länge.
Efter 1824 förföll kyrkan och man tog så småningom sten från den till byggen intill. Till slut var hela kullen igenvuxen med tät skog. 1938 fick sedan en grupp ”samvetsömma” (vapenvägrare i värnplikten alltså) gå där och röja och ställa iordning.
Nu är kyrkplatsen i Säm vacker att besöka med fina välväxta träd kring. Enligt uppgift förekommer det en del gudstjänster och vigslar här.
Besök gärna denna fina plats om du har vägarna förbi, likt de gamla pilgrimerna före dig.
Har du varit här? Skriv gärna en rad nedan och berätta!
Lämna ett svar