Nyss skrev jag om mossornas fascinerande liv här på Vandra Vägen. Nu har det blivit dags för nästa grupp av kryptogamer. Vad är egentligen en svamp? Det visar sig att de är nyckeln till att förstå en hel massa om det biologiska livet på alla plan på vår jord. Det är en spretig grupp som rymmer allt från herr kantarell till mögel, jäst, fotsvamp eller vedsvampar. Det finns 100 000 kända arter (10 000 i Sverige) men man tror det kanske kan finnas 1,5 MILJONER om man bara letar lite mer.
Vi börjar med den största skrällen. Svampen är inte en växt och skiljer sig mycket från växterna, den har ju inget klorofyll och fotosyntes och det där. Svamparna är ett eget rike som varken är växter eller djur, men faktiskt SÅ ÄR DE MER LIKA DJUR ÄN VÄXTER. Forskarna menar att backar vi tillräckligt långt i tiden så har vi gemensamma förfäder MED SVAMPARNA. Snacka om oväntat och häftigt!
Men så värst lika oss är de ju inte nu. Det som är den egentliga svampen är ju ”mycelet”, ett väldigt finmaskigt nät av små tunna rottrådar (hyfer) som kan bli både stort och gammalt. Mycelet kan också växa fort. En del kan växa 1 km på ett dygn! Samtidigt får en kilometer hyfer plats i en kubikcentimeter jord, så tunna är de!
Det vi brukar kalla för svamp är en ”fruktkropp”. När läget är gynnsamt kan mycelet koncentrera hela sin tillväxtkraft till en liten punkt och sprutta upp en svampkropp på någon dag. Denna fruktkropp består av samma hyfer fast i väldigt ihoppackad form. Den kan sedan börja sprida sporer över nejden. Ett roligt sätt att tänka är att om mycelet är ett äppelträd så är svampen vi ser äpplet.
Eftersom svamparna nu inte kan producera egen näring från solljuset så får de antingen göra som vi i djurriket och äta något annat (bryta ner döda växter och djur eller bli parasit på någon levande växt eller djur), eller så kan de ta rygg på en växt och bilda ”mykorrhiza”.
Mykorrhiza är symbiosen som bildas kring rötterna på växter av olika slag. Genom den får svampen del av kolhydraterna som växterna bildar medan svampen hjälper växten få tillgång till olika näringsämnen. Det finns det som tyder på att det här samarbetet pågått ända sedan växterna tog klivet upp på land, och kanske att det var förutsättningen för att de kunde göra det.
Bland de nerbrytande svamparna finns det exempel på luriga sorter som till och med kan ”jaga” mikroskopiska bytesdjur genom att förgifta dem med kemikalier och sedan suga i sig näringen från dem. JAGANDE SVAMP!
Det jag inte alls lyckas förstå är hur förökningen fungerar. Det verkar finnas en väldigt mångfald av sexuella och asexuella förökningsmetoder. Grunden är att myceländar av olika kön möts och blandar gener men det verkar finnas fler kön än vi är vana vid och också en uppsjö av avancerade varianter på hur det går till. Sporer finns hur som helst mer eller mindre överallt. Hur skulle annars osten kunna börja mögla?
För att sluta med något annat coolt så är världens största organism en svamp. En fjällig honungsskivling i nordamerika (men arten finns visst i Sverige också) som brett ut mycelet över 600 hektar, väger hundratals ton och tros vara minst 2400 år gammal. I en vanlig svensk tallbacke kan det mycket väl finnas mycel som är 1000 år gammalt och förnyar sig när värdträden byts ut. Men så kommer någon och kalhygget och så är svampen också död.
När man får upp ögonen för naturens fantastiska samspel så blir man också väldigt beklämd över hur det moderna skogsbruket förstör för så många arter av både mossor, lavar och svampar. Vi behöver ett bättre sätt.
Svamparna var kanske den grupp i min kryptogambok som fascinerade allra mest. Vad har du för förhållande till svamparna? Skriv en rad och berätta!
Lämna ett svar