I boken ”sitting at the feet of rabbi Jesus” (att sitta vid rabbinen Jesus fötter) finns det en rolig liten berättelse om någon judisk man som sökte upp sin rabbin för att be om råd. Jag återberättar rätt ungefärligt här så att det jag tycker var viktigt kommer med.
Hans problem var, om jag minns rätt, att han var argsint och hade lätt för att börja skrika på folk. Rabbinen föreslog som lösning att han kunde börja betala böter till något gott ändamål varje gång han höjde rösten framöver. Kanske typ 100 kronor per gång?
Då började mannen tycka att det nog kunde vara ganska dyrt det. Säkert effektivt för han skulle ju vara motiverad att sluta med sin ovana om det sved i plånboken men var det inte onödigt mycket kostnad?
Svaret på det var att det kanske i själva verket är en liten kostnad mot vad det skulle kunna innebära i förlängningen att fortsätta skrika på sin familj och människor omkring sig. Det kostar kanske inte pengar men i värsta fall kanske hans familj lämnar honom och hans vänner slutar orka med honom?
Jag tycker det var en tänkvärd twist där på slutet. Och jag tror mig ha uppfattat att det kanske stämmer med åtminstone EN aspekt av bruket att offra i gamla testamentet.
I den judiska toran finns det en mängd föreskrivna offer man ska göra vid olika överträdelser och den bild vi kanske har av dem (särskilt om vi är vana att ställa judisk gärningsrättfärdighet mot luthersk förtröstan på Guds nåd, så borde vi i så fall sluta tänka!) är nog att man liksom köper sig fri genom offret så att man kan köpa sig ur sin synd med det. Riktigt så är det inte, judarna vet mycket väl att vi lever beroende av Guds nåd men ändå var de offren föreskrivna.
Men tänk om det är som den argsinte mannen? Till att börja med så att vi blir mindre benägna att begå en synd om vi vet att vi i så fall kommer bli tvungna att pallra oss iväg till Jerusalem med en killing efteråt. Men också att det kan vara ett sätt att nöta in i oss att synden faktiskt skadar oss och vår nästa och förstör det goda livet. Guds bud är i grunden tänkta att vara goda och bevara livet och när vi bryter mot dem kostar det något. Kanske inte kortsiktigt men på lång sikt. Kanske inte för oss själva men för någon annan. Offret (eller den bötade hundralappen) blir ett tecken på att jag medger att jag haft sönder något.
Jag önskar att jag visste mer om offersystemet och det här är bara en enkel reflektion. Men kanske är den till hjälp? Skriv en kommentar och skriv vad du själv tänker om detta!
Lämna ett svar