Jag har skrivit och tänkt mycket här förut kring Jesu intåg i Jerusalem. Det som vi läser om i kyrkan varje första söndag i advent och palmsöndag. Jag har letat upp olika bibliska händelser som belyser texten, ta gärna en titt till exempel på ”Fler åsnor i advent”, ”Advent och Jesu trefaldiga ämbete”, ”En kung, en profet och en präst red in på en åsna” eller varför inte dikten ”adventspartituret”. Nu till det nya!
En intressant sak (som jag nu lärt mig via den här intressanta artikeln av Torsten Löfstedt) är att detta att vi läser om Jesu intåg i Jerusalem just denna söndag i skiftet mot december är mycket äldre än att vi firar julen vid den här tiden och att vårt kyrkoår börjar där (och det som nu är våra adventssöndagar pekade en gång snarare fram emot firandet av Jesu dop, därav det stora fokuset på Johannes döparen). Det är ju ganska gåtfullt för många varför vi har en vuxen Jesus med åsna i fokus när vi börjar prata om julen men här är en intressant förklaring!
Anledningen är en gammal kontinuitet med den judiska kalendern och firandet av Chanukka ungefär vid samma tid på året. Och CHANUKKA HAR MYCKET MED INTÅG I JERUSALEM ATT GÖRA!
Historien utspelar sig i tiden mellan gamla och nya testamentet och vi kan läsa om den i Mackabeerböckerna i apokryferna. Den grekisktalande kungen Antiochos IV Epifanes hade erövrat Jerusalem och satt sig i sinnet att förändra det religiösa livet där i grunden. Judarna skulle bli som majoriteten i hans rike och sluta vara så märkligt exklusiva i sin tro. Så han satte upp altaren till avgudar och offrade grisar och annat djupt provocerande i templet i Jerusalem. Han tvingade också judarna att upphöra med omskärelsen, allt för att de skulle bryta med sin Torah.
Inne vid det allra heligaste i templet satte han så upp ”Den vanhelgande skändligheten” som det står i bibeln. Riktigt vad det var vet vi inte men en bra gissning var att det var en avbild av den olympiske Jupiter.
Nu vaknade emellertid motståndet hos judarna genom ledaren Judas Mackabaios. Han och hans män lyckades besegra fienden och riva ner främmande kultaltaren, se till att alla som inte blivit omskurna blev det och även ställa saker till rätta i templet. Helgen Chanukka firas till minne av denna tempelrening och nyinvigning. Åtminstone var det så från början. Nu sedan templet inte finns mer har det blivit annat som är viktigare i helgen som fokuserar på ”undret med oljan” från samma tid.
Vad har nu allt detta med Jesus att göra? Jo en hel del!
För fortsättningen på Jesu intåg i Jerusalem var ju att han gick upp till templet och renade det genom att störa ordningen och köra bort de som växlade pengar eller sålde offerdjur där. Han sa att templet som borde vara ett bönens hus för alla folk blivit ett rövarnäste. Jesus gjorde alltså också en tempelrening som Judas Mackabaios.
Det står också om hur folket tog ”lövprydda stavar, grönskande grenar och palmkvistar i händerna och frambar lovsånger till honom som hade fört tempelreningen till dess lyckliga fullbordan” (2 Mack 10.7). Jesus och Judas Mackabaios delade alltså också detta att tas emot med gröna kvistar och lovsång (förmodligen med samma Hosianna-psalm dessutom).
Jesus kom typ 200 år efter Judas Mackabaios och rimligtvis hade många Judas Mackabaios i bakhuvudet när de försökte förstå vad Jesus tänkte göra. Jesus blir liksom en parallell till Mackabaios för att händelserna liknar varandra i mycket men det är också så att skillnaden i det Jesus gör framträder tydligt i kontrast till Mackabaios.
Båda renade templet. Men Jesus var, förutom våldet mot växlarna, en fredens man och hans intåg på åsnan står i kontrast mot både Mackabaios som red in som militär segrare och för den delen mot Alexander den store som en gång erövrade Jerusalem åt grekerna på sin stolta vita stridshäst.
Jesus renar templet, men det är inte hedningarna och deras påverkan som han vänder sig mot, utan de av hans landsmän (sadukkéerna) som skötte templet. Jesus säger ju i citatet att templet ska vara ett bönehus för alla folk men som templet nu sköttes fanns det inte plats för några hedningar på ”hedningarnas förgård” eftersom det var fullt med handelsbord där istället. Så man kan säga att Jesus var ute efter att göra templet tillgängligt för alla. Det ingår också i Jesajas tankar att alla folk ska söka sig upp till Herrens tempel när tiden är inne för det. Det är också något som går igen bland de gamla profeterna att Israels folk själva anklagas för att göra samma ondska som de omgivande folken.
Ytterligare en tanke som jag själv har är utifrån det faktum att Judas Mackabaios och Company bestämde sig för att riva det gamla offeraltaret och bygga ett nytt sedan det gamla hade använts ogudaktigt. Där borde det också kunna finnas en parallell till Jesus som så att säga ersätter den gamla offerkulten i templet med att själv vara förkroppsligandet av det templet står för och själv bli ett offer för alla tider.
Sedär, där har vi ännu ett lager av traditioner att ta med oss när vi lyssnar på texterna om Jesu intåg. Vi kan ju skänka en tanke till de allra första kristna som förmodligen tog över en hel del av judiska högtider och gjorde dem till sina, och kanske långt bort i förlängningen att det är därför vi har Jesu intåg på första advent i våra kyrkor. Tanken svindlar över att försöka förstå så långa tidsperspektiv.
Lämna ett svar