Ignatios brev till Efesierna

Vi fortsätter vandra lite långsamt genom den gamla skriftsamlingen ”de apostoliska fäderna” som tar vid i tid där nya testamentet slutar. Efter Clemens brev följer en rad brev av en biskop som heter Ignatios från Antiochia. Han är en helhjärtad kristen som nu väldigt dramatiskt är på väg till Rom som fånge för sin tros skull, förmodligen kommer han att bli martyr när han kommer fram och det har han heller inget emot utan han ser det som att det är då han fullbordat sin bana som lärjunge. Han hinner hur som helst skriva många brev och träffa många människor på vägen mot Rom och av dem finns alltså ett antal bevarade.

Ignatios skriver alltså bland annat till Efesierna, lite extra coolt eftersom ju också Paulus skrivit brev till de kristna där några årtionden tidigare. Han uttrycker också vackert i inledningen att de hör ihop ”i gemensamt Namn och Hopp”. Ignatios nämner faktiskt också Paulus brev i sitt eget brev. Det känns roligt att tänka att församlingen där måste varit lite berömda som de som fått ett av Paulus brev till sig.

Till efesierna skriver Ignatios mycket om vikten för kyrkan att hålla ihop under biskopen (och presbyterna=typ prästerna):

Därför bör ni vandra efter biskopens vilja, något som ni också gör, ty ert ansedda presbyterium är förbundet vid biskopen som strängarna vid en cittra. Därför blir Jesus Kristus en sång genom er endräkt och samstämmiga kärlek. Måtte ni också alla bli en kör så att ni är samstämmiga i endräkt, tar tonen från Gud tillsammans och sjunger med en enda röst genom Jesus Kristus till Fadern

Ignatious brev till Efesierna kap 4

Han är också noga med att poängtera Jesus som verklig människa och hans lidande som ett verklig lidande (en del ”doketer” trodde då att Jesus bara verkade mänsklig). Han beskriver kyrkan som ett husbygge som pågår, där korset är hissanordningen som för upp de nya stenarna och Anden är linan.

Han präntar också in att de ska be för alla människor och göra gott ”Låt dem åtminstone få lära sig av era gärningar”.

En annan vacker formulering är ”När ni samlas ofta omintetgörs Satans krafter”, han håller fred och enhet i församlingen som av största vikt.

Han hinner också med att ge ett spännande perspektiv på Jesu dop och våra dop: ”Han föddes och döptes för att genom lidande rena vattnet” (åt oss när vi sedan döps i vatten).

Jag har ju skrivit om julen enligt jakobs protoevangelium , Ignatios är den förste efter evangelierna som nämner Marias jungfrudom. Han förklarar också de vise männen som följde stjärnan med att det var ”slutet för all svartkonst”. Betlehems stjärna var så att säga den sista astrologin.

Slutligen avslutar han sitt brev vackert med ”tänk på mig liksom Jesus Kristus tänker på er”.

Jag ska återkomma med ännu en bloggpost från det här brevet (och sedan finns det som sagt fler att skriva om framöver), vad tänker du efter det du läst här? Skriv en kommentar!