Nyligen var jag sent ute med att skriva om ”Judas Mackabaios och Jesu intåg” för att avrunda mina adventsfunderingar. Nu är det också så att jag har fått lära mig nya saker om julevangeliet som jag vill dela med dig! Eller rättare sagt är det fråga om sådant som INTE FINNS i evangelierna men som ändå påverkat vår syn på julens händelser.
Idag ska vi (tack vare min vän Johanna Larsdal!) titta lite på hur julen skildras i ”Jakobs protoevangelium”.
Jakobs protoevangelium är en ”apokryf till nya testamentet” det vill säga en text som inte riktigt platsade att vara med i bibeln för att den inte uppfyllde kraven man ställde på det som sedan blev kanon i kyrkan. Den är ändå en förhållandevis gammal text (från år 130-170 sägs det) och har haft en hel del påverkan på hur olika legendaktiva inslag kommit med i hur vi tänker oss julen.
Det första jag noterade är att ÅSNAN ÄR MED! Jag har tidigare skrivit om att åsnan ju faktiskt inte nämns i evangeliernas julberättelser och spekulerat om varifrån den kommer (”Fler åsnor i advent”) men nu har vi alltså hittat ett slags svar, den nämns här! Inte nog med att Josef har med Maria och åsnan, han har också med sig SINA BARN! För som vi ska se är ett stort syfte med berättelsen att lyfta fram det som senare blev dogmen om Marias eviga junfrudom (Maria förblev Jungfru hela livet), de syskon som nämns några gånger i evangelierna får då sin förklaring genom att de sägs vara Josefs barn sedan tidigare äktenskap.
Det andra ÄR ATT STALLET I GROTTAN ÄR MED! Det sägs ju ibland att Jesus föddes i en grotta (och så är det på alla ikonavbildningar). Jag har skrivit om att hur det förmodligen var med den saken (Kristus i krubba men inte i stall) men härifrån har vi alltså för såvitt jag vet för första gången en skildring med födelsegrotta.
Väl framme vid grottan får Josef ge sig ut och leta barnmorska, och då utspelar sig någon slags märklig scen där alltomkring honom står stilla:
”Men jag, Josef, vandrade och vandrade inte. Och jag såg upp mot himlavalvet och såg det stå stilla, och jag såg luften vara häpen och himlens fåglar stå still. Och jag vände blicken mot marken och såg en skål stå där och arbetare ligga till bords, och de hade händerna i skålen. Och de som tuggade tuggade inte, och de som plockade plockade inte, och de som förde till munnen förde inte, utan allas ansikten blickade uppåt. ”
När Josef möter barnmorskan är han väldigt tydlig med att förklara att barnet blivit till genom helig Ande och att Maria inte är hans hustru.
I olika dramatiseringar kan man reagera på att själva födelsen är så speciell, det står ju inget i bibeltexten om att Maria födde utan smärta eller att det sken ett särskilt ljus över scenen eller så men här är det annorlunda:
ett starkt sken lyste i grottan så starkt att ögonen inte kunde uthärda det. Och snart lättade detta ljus tills ett nyfött barn blev synligt. Och han kom och tog bröstet av sin mor Maria.
Barnmorskan är förundrad och berättar om detta för en viss Salome som kommer förbi. Salome får höra att Maria fött barn och förblivit jungfru men kan inte tro det utan vill själv.. känna efter på Maria! Men då hon gör det får hon ju veta att det är som barnmorskan sagt, dessutom får hon som straff för sin otro (!) att hennes hand nu börjar brinna och falla av!
Det ordnar sig ändå, för en ängel säger åt Salome att ta upp Jesusbarnet och då blir hon helad!
Sedan fortsätter historien med de vise männen, magerna. Här är historien rätt lik sig från bibeln men det står ändå lite extra mycket om stjärnan, de säger:
”Vi såg en jättelik stjärna som strålade bland dessa stjärnor och fick dem att blekna så att stjärnorna inte lyste.
Så kan det också te sig i olika filmatiseringar. Sedan avrundas det hela med att Herodes är ute efter de nyfödda barnen. Först nu lägger Maria sin son i en krubba, det framstår i texten som ett gömställe? Och vi får även höra att Johannes (sedermera döparen) ju var hotad av samma fara så hans mor Elisabet flydde upp i berget, och berget öppnade sig mirakulöst för dem och gömde dem för Herodes, så de klarade sig alltså utan flykt till Egypten.
Jag har sedan tidigare lärt mig att traditionen i Egypten talar om hur Salome följde med och hjälpte dem på sin svåra flyktresa.
Det här är en text med mycket legendinslag och man märker att stilen är en helt annan är den mer enkla i evangelierna när det kommer till övernaturliga detaljer. Spännande ändå att se att den kan ha haft så mycket påverkan på hur vi föreställer oss julevangeliet idag. Åtminstone i detaljer.
Vad säger du om detta märkliga komplement till bibelns födelsetexter? Skriv en rad!
Lämna ett svar