Psaltarpsalm 22 om Jesus

I slutet av skärtorsdagens mässa brukar vi, som många andra, läsa högt ur psaltarpsalm 22 medan altaret kläds av och kyrkan lämnas ödslig inför långfredagens sorgliga gudstjänst. Jag tycker det är bland det finaste i kyrkoåret och anledningen till att vi läser just den psalmen är att några av orden i den:

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig

ps 22

Är orden Jesus själv sedan säger på korset (han citerar alltså bibeln även då han är på sitt yttersta). Där är de orden med i ett långt sammanhang om hur psalmens jagperson är ansatt och plågad och hånad av sina fiender. Det är en väldigt passande psalm för Jesus att identifiera sig med på korset.

MEN NU har jag fått veta att det finns mer i detta!

Det är i matteusevangeliet som Jesus gör detta utrop på korset och där finns det sedan en rad ytterligare anspelningar på ps 22. Psalmen slutar liksom många andra ”klagopsalmer” trots allt i tacksamheten över Guds trofasthet och räddning till slut. Och liksom Jesus ropar orden i förtvivlan om Guds övergivenhet så kommer Matteus sedan att anspela på dessa positiva psaltarverser när han skildrar händelserna efter uppståndelsen!

Ps 22:22 lyder till exempel ”Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder”

och när Jesus uppstått säger han till kvinnorna vid graven: ”Gå och säg till mina bröder” (matt 28:10)

Ps 22:22 ”Jag ska förkunna ditt namn” ekar i Matt 28:19 ”I Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn”

Vidare talas det i psaltaren 22 om att alla Jakobs barn ska ära Herren vilket avspeglas i de 11 lärjungarna som tillber Jesus. Ps 22:28 säger att alla jordens ändar ska omvända sig till Herren och i matt 28 sänds ju lärjungarna med berömda ord ut för att göra alla folk till lärjungar. Detta är inte ens alla paralleller som finns.

Det här kan man med fog ta som intäkt på att Matteus var en som visste vad han höll på med och kunde sin bibel när han skrev evangeliet. Men det är ännu mer spännande att tänka på att alltihop (kanske skulle en del säga, vi vet ju inte om Jesus verkligen sade så eller om matteus lägger orden i hans mun) började med ord ur Jesu egen mun när han citerade som ovan. Förutsade han sin egen uppståndelse när han citerade början på psalmen? Alla visste ju hur den slutar? Eller är det ”bara” det att lärjungarna efteråt kunde se att man kunde tolka det som hände Jesus utifrån den psalmen?

Jag skrev för ett tag sedan om ”Att läsa bibeln som Jesus” och om att Jesus kanske själv är den som hintar om hur vi ska förstå det han gör (till exempel genom att flitigt citera om den lidande tjänaren och om människosonen), är det så också här? Hjälper Jesus oss genom att servera oss en nyckeltext vi behöver för att förstå?

Det är åtminstone en spännande tanke, eller vad säger du?