3 poetiska böcker i bibeln!

Vi fortsätter vår väg genom de bibliska böckerna. Vi har tidigare tittat på 14 historiska böcker och 3 böcker med visdomslitteratur. Idag blir det poesi!

Först måste man säga att språkligt sett så består väldigt stor del av bibeln av poesi. Till exempel kan man egentligen räkna det mesta i profetböckerna dit (”alla profeterna var poeter” som Eugene Peterson skrivit). Ett mångtydigt bildspråk som man får meditera över, långt ifrån vårt nutida ofta väldigt sakliga sätt att skriva och tala. Låt detta vara i bakhuvudet alltid när du läser bibeln så kan vi bespara oss många problem med sånt som kanske inte går ihop rent logiskt men som går bra i en dikt.

Men det finns alltså tre böcker i gamla testamentet som man särskilt kallar för poetiska. Överst ser vi en bild av Höga visan (hög). Det är en enastående vacker kärleksdikt. Bildspråket är ibland så annorlunda att det ter sig komiskt vid första anblicken men jag skulle säga att det nog alltjämt är det allra vackraste som någonsin skrivits om kärlek. Det kretsar kring en man och en kvinna som längtar efter varandra och uttrycker en ömsesidig kärlek. Det utspelar sig i en vacker naturmiljö och det ligger nära till hands att tänka att det påminner om Edens lustgård. När vi lever i samklang med varandra, naturen och Gud är vi i paradiset!

Störst av poesiböckerna är annars Psaltaren (ps). Den är faktiskt störst av alla bibelns böcker då den innehåller 150 kapitel (alltså 150 psalmer). Här ser vi på bilden att den är bibelns psalmbok, att det är sånger (fast vi vet förstås inte alls hur melodierna var en gång) och att de innehåller många olika slags känslolägen, som här på bilden lovsång och glädje och sorg och klagan. Det går egentligen inte att framhålla psaltaren för mycket. Den citeras väldigt mycket i nya testamentet och av Jesus själv och bönerna bes dagligen av miljoner människor.

Klagovisorna (klag) hittar man efter profeten Jeremias bok i våra biblar. Det är som det låter, en kort samling av sånger som består i klagan till Gud över hur folket lider. De har hamnat i exil i Babylon och på bilden har de hängt sina harpor i pilträden och sitter vid Babylons floder och gråter (just detta är för övrigt en bild från Psaltaren). Precis i mitten av sångsamlingen finns det också ett stänk av hopp om Guds trofasthet som ska visa sig bestå.

Nästa gång får vi ta oss an ”de stora profeterna”. Det ska bli roligt. Vad har du för relation till poesiböckerna? Skriv en rad!