Poesi på Vandra Vägen
Motstånd
Motstånd mot den hopplöshet
som pressar färgen ur hjärtat
Mot hur det går till här i världen,
sådan smarthet som gör oss till dårar
Motstånd mot den tjocka isoleringen
som tätar väggarna i mig tills jag varken
lyssnar eller delar
Mot motviljan, oförmågan
mot att inte lita på klippan
under fötterna
Motstånd mot att själv bestämma
vem jag är och om
jag hör ihop med de andra
under solen.
Motstånd i varje
framfamlad
bön
Liknande inlägg
-
Fallen
Poesi på Vandra VägenAlla tror på den fallna människan. Alla som satt ett lås på något. Alla som tvekar att sätta barn till världen. Alla som satt på sig en mask som på samma gång är skydd och förklädnad.Det svåra är att tro en människa kan resa sig igen. Svårt[…]
Kommentera det här inlägget