De hemvändande vise männen

Min predikan från trettondag jul

Här är min predikan från trettondag jul. Det är lite oklart skrivet i början men det är för att du får ta fram fantasin och tänka dig det som ett drama där de tre vise männen (kallade 1, 2, 3) samtalar på vägen hem från Betlehem. Det var så det gick till i predikan med tre fina skådespelare från församlingen. Sedan blev andra delen mer av en traditionell predikan om än väldigt kort. Hoppas det är till glädje.

Ett samtal mellan de vise männen efter att de börjat vända hemåt.

Berättare: Tre vise män från östern sökte sig till det lilla kungabarnets krubba. Det var en märklig syn som ingen sett förut hur de gick in i ett vanligt hus och när de hittade det nyfödda barnet böjde de sig ner och knäföll för honom. De tog fram värdefulla kungliga gåvor. Guld, rökelse och myrra. Äntligen hade de hittat vad de sökt så länge.

På vägen hem talade de om allt som hänt.

1. -Vad fint va! Tänk att vi hittade honom till slut.
2. -Ja det gjorde vi bra. Det var inte någon lätt resa och svårt att hitta hit.
3. -Jag har tänkt på en sak. Vi brukar ju kallas för de visa männen men är vi särskilt visa egentligen?

1. -Vadå, klart vi är visa?
2. -Ja vem hade annars klarat detta? Ingen kan tyda stjärnorna som vi!
3. -Fast klarat och klarat. Vi gick ju till fel stad först. Till Jerusalem. Visst var det ett misstag?

1. -Jo det var det ju. Där fanns ju bara den där Herodes.
2. -Det var ju de där som läste bibeln som kunde berätta att det var Betlehem vi skulle till!
3. -Jo precis! Så då gav vi oss iväg. Och sista biten gick ju stjärnan före oss så vi skulle hitta rätt.

1. -Jag förstår hur du menar. Det var kanske inte för att vi var så visa egentligen. Vi fick ju mycket hjälp känns det som. Som om någon ledde oss på vägen.
2. -Men en sak gjorde vi i alla fall bra! Vi gav oss iväg för att söka, det hade ju inte hänt om vi stannat hemma!
3. -Absolut. Men det kanske inte var visheten som drev oss iväg på vandringen egentligen utan något annat. Kanske en djup längtan?

1. -Ja! Jag längtade efter något att få knäböja inför någon som var värdig det!
2. -Jag längtade efter att få tillägna någon alla de gåvor livet gett mig.
3. -Jag visste inte vad det var jag längtade efter alls. Men när jag väl kom till det där barnet förstod jag att jag hade hittat det.

1. -Har vi blivit visare av det här då?
2. -Visdom är kanske inte bara att vara smart utan också att vara ödmjuk och lyssna efter Guds röst?
3. -Ja nu är vi säkert visa män efter allt vi varit med om!

1. -Men nu får vi i alla fall skynda oss tillbaka till Herodes och berätta om barnet så att han också kan hylla det. Han sa ju att han ville göra det!
2. -Ja just det, det lovade vi ju!
3. -Då får vi skynda oss!

Ängel som plötsligt dyker upp: -Nej nej nej! Ta en annan väg hem för allt i världen! Herodes är inte att lita på. Ni har fortfarande mycket att lära!

Berättaren: Så fortsatte de vise männen hem till sitt land, på en annan väg. Nog för att de blev klokare och klokare men det var tur att Gud kom och ledde dem, eller hur?

Vad söker den som har allt?

Vi hörde de vise männen tala med varandra förut. Om att de kanske inte var så visa trots allt, i berättelsen får de hjälp från Gud hela tiden.

När det var ”till Betlehem” här så sa Anette att ”alla vill vara vise män”. Och det är klart man vill vara det. Man får ha fina kläder och bli bugad för. Men även i vanliga livet vill nog gärna många vara som de vise männen om de får välja på någon i julkrubban?

Man vill vara en person med betydelse. Vi kan tro att de tillhör eliten, är mäktiga och rika och välutbildade. Har kunskap om sådant som nästan ingen annan hade. De kan stå som bild för det mesta vi strävar efter i livet.

Men som det verkar så tycker de vise männen själva att de inte har nått fram alls!

En av dem sa:

”Jag önskar att alla kunde bli rika och berömda och ha allt de någonsin drömt om, så att de förstår att det inte är det som är svaret”

Jim Carrey

Skojade, det var inte en av de vise männen som sade det, det där var Jim Carrey. Det är förstås lätt att säga så för den som redan är rik och berömd för det är sannerligen inte heller svaret på det goda livet att lida brist på det man behöver. Fattig och obetydlig är inte något ideal direkt.

Men har man tillräckligt, slipper lida nöd, får komma till sin rätt någorlunda i sin omgivning, då kan man tänka på det Carrey sa. Vad är det mer vi behöver? Som vi inte får av mer av samma?

Sökare

Man kan se de vise männen som sökare. De behöver något mer, något annat än mer av det de redan har. Man kan vara sökare på olika sätt, de är ju det för att de letar sig fram till tron på Gud.

Sedan får man vara glad över allt det man hittat förstås men vi är också alla fortfarande sökare, vi får söka oss djupare, närmare barnet, bära fram nya gåvor dit och se vad han vill göra med dem. Tron är alltid i livslång rörelse.

Vi tar en bild! Här ser vi de vise männen! (Visar bilden överst i bloggposten på storbildsskärmen)

De vise männen har varit otroligt älskade att avbilda, är väl samma sak där att det är roligare att rita kungar än herdar? Det står inte så mycket om dem i bibeltexten utan vi har fått fylla på med legender om att de skulle vara kungar, komma från olika länder, vara tre stycken, olika åldrar, ha namn, att de är begravda i Köln och så vidare.

Ett budskap till hela världen

Så det kan bli lite saga sådär. Men det förstärker egentligen bara budskapet. Vi fick höra från gamla testamentet om hur alla folk ska söka sig till det gudomliga ljuset, och kungarna går före. Och där hör vi att de kommer med sina skatter, folkens rikedomar. Det kommer kameler och dromedarer, så oavsett om ni har kameler eller dromedarer i julkrubban hemma så är det här vi hittar dem först!

Med guld, och rökelse. Myrran tillkom tydligen senare då. Och det får vi ta till oss, den här kungen är för hela jorden, alla ska få höra om honom.

Att böja sig för något heligt

Men för mig idag är det viktigaste just det vi ser här och som de vise männen i dramat nyss gjorde. Kungar som böjer knä i ett enkelt hus. De böjer sig för något större än de själva, inför det som är heligt.

Att vara vis handlar om ödmjukhet inför det vi alla är små inför. Att ge våra gåvor och talanger till annat än bara oss själva. Och vi kan inte så lätt ge dem till just Jesusbarnet så vi får använda dem för vår nästa istället.

Kontrasten finns där i kung Herodes. Han liknar de vise männen, han har rikedom och berömmelse men han har kört fast, han vill bara fortsätta och fortsätta med att själv bli mäktigare och viktigare.

Vi, vi får välja vem av dem vi vill likna. Ängeln sa till de vise männen, och den skulle nog säga samma till oss när vi fått en skymt av det heliga: återvänd inte till Herodes, ta en ny väg.