En fisk som bor i dopfunten

Min predikan från i söndags utifrån ”vårt dop”.

När sägs de här orden?

”Hjälp oss att dag för dag leva i vårt dop”. Så bad vi i dagens bön. Så det får bli frågan för dagen. Vad innebär det att leva i sitt dop? OCH för den liturgiskt överintresserade, ni har en liten stund på er att fundera på när i våra dop brukar vi säga de orden?

Vi börjar vid dopfunten. Vi har ju en ganska ny dopfunt här i Ulricehamns kyrka, dags för den att bara fylla 300 år om några år. Andra är ju mycket äldre. DopFUNT är ett konstigt ord men det kommer av ordet ”fons”, källa på latin. Kyrkofadern Tertullianus sade för mycket länge sedan så om dopkällan:

Fisken föds i vattnet och där måste den stanna för att andas och leva.

Tertullianus

Fisken är ju en urgammal kristen symbol, Jesus är den stora fisken och vi är små fiskar vi med. Det är i dopet vi blir kristna menar han, och sedan gäller det att förbli kvar i vattnet, leva i sitt dop. Fisken klarar sig ju inte utanför vattnet.

Strängt taget handlar detta om precis allting i den kristna tron så vi får ta några korta saker nu bara.

Att födas ovanifrån

Nikodemus söker sig till Jesus i smyg om natten och får höra att han måste födas en gång till och det står dubbeltydigt för samma ord kan också betyda att födas ”ovanifrån”, precis som Jesus har sitt ursprung ovanifrån. Och vi får höra att det här nya livet med Gud har med Anden att göra. Vinden som vi inte kan se men som blåser från okänt håll och är på väg någonstans.

Så är även Anden något vi inte kan styra över. Och även den som är född av anden har sitt ursprung i något vi inte kan se eller ta på men som ändå finns där.

Det är ganska tydligt att texten på något sätt anspelar på dopet, och även den gammaltestamentliga texten handlar ju om vatten och ande som ska ge nytt liv och ge oss ett nytt hjärta av kött istället för stenhjärtat. Det är en stark bild, eller hur?

En fisk i dopfunten

Så jag har en liten fisk här. Jag letade i lekrummet i församlingsgården och detta var det som fanns. Nu var det så att det fick bli en haj, vi är alla olika sorters fisk förstås. Vilken liknar du mest? Fisken föds alltså i dopet. Ett nytt liv tillsammans med Gud. (lägger fisken i dopfunten)

Hur ny kan man bli?

Det där med att bli född på nytt är knepigt. Nikodemus fattar inte vad det ska betyda. Hur mycket ny kan man bli egentligen? Man har ju alltid med sig sin historia och för många fortsätter den vara en ganska tung börda att bära på. På vilket sätt blir man ny?

Det måste innebära att det läggs till nya saker. Att vi räknar med att Guds Ande finns med oss här och nu. Att vi är älskade och att vår framtid här i världen och i evigheten ligger i Guds händer. Samma liv men med ett perspektiv uppåt. Född ovanifrån.

Sen var det ju det där med att stanna i vattnet! Tertullianus hade inte behövt säga det om det kom enkelt och naturligt för oss. Född på nytt, jo men vi har en hel del av den gamla människan kvar i oss också.

Rymma ur vattnet

Vi är fast vid vårt eget och vill till varje pris klara oss själva. Så vi försöker komma ur vattnet igen (tar upp fisken ur vattnet) och själva vara våra egna gudar. Men så kanske vi hamnar i något läge där vi inte kommer undan utan måste be Gud om hjälp, eller vi behöver tröst och hopp för att orka vidare.

Och då hoppar vi tillbaka i igen (lägger tillbaka fisken) och det är härligt att få göra det. Men sedan vill vi gärna upp igen! Det är toppen där i vattnet men det finns också något motstånd i oss.

Gud har aldrig tänkt att det är hjälp till självhjälp som gäller här. Att vi får lite starthjälp och sedan kan klara livet själva. Det går inte att rädda oss till ett gott liv där vi kan leva på utan Gud för det finns inget sådant alternativ. Det nya livet utgår från gemenskapen med Gud, den är själva livet i livet. Stanna i vattnet. Lev i dopet. Allt gott du söker kan du hitta där.

Hjärtat mjuknar i vattnet

Jag tänker mig det där stenhjärtat (peka ut fiskens hjärta) som blir utbytt mot ett kötthjärta när Gud kommer till det med sin heliga Ande. Men det stelnar ganska fort igen har jag märkt. Det krävs att Guds Ande verkar där hela tiden och håller det levande. Det blöts liksom upp där när vi stannar i vattnet med hårdnar på land.

Jag har två skämt jag brukar dra på i stort sett alla dop och därför kanske kyrkomusikerna och vaktmästarna börjar tröttna rejält på dem vid det här laget.

Prästens stil

Det första är att jag alltid brukar säga att det är skönt för mig som alltid brukar vara så ensam med min stil, att idag delar jag och lilla Kalle klädstil, vi kör med långt och vitt.

Det brukar funka. Och man kan tillägga att vi gott kunde kört med det allihop varje gudstjänst som en påminnelse om vårt dop, påminnelse om att stanna i vattnet. Grunden är Guds stora nåd. Vi får ta på oss det han gjort för oss. Och vore det inte så opraktiskt kunde vi alla ha sådär alldeles för långa dopdräkter precis som bebisar har för att minnas att vi långt ifrån vuxit i de här kläderna än. Varje gång du ser vita kläder, låt det vara en påminnelse om ditt dop.

Strömavbrott

Det andra skämtet har med dopljuset att göra. Då kan man säga att här får ni ljuset som påminner oss om att Jesus är världens ljus, den som följer honom får ha livets ljus. Det kan ni tända på födelsedagen eller på dopdagen eller så, och när jag var liten brukade mina föräldrar tända våra dopljus när det var strömavbrott.

Det är ju en lite oväntad sak att säga så det går hem rätt ofta. Så säger jag att när vi är på mörka platser i livet på andra sätt så kan vi också tända vårt dopljus och påminna oss om att Jesus är med oss alla dagar till tidens slut.

Precis som jag sa förut om att man återvänder till dopvattnet när man har det svårt. Kom ihåg att du har faktiskt någon att vända dig till!

Men det är ju kortversionen egentligen. Är man en som är van att gå till kyrkan så vet man att det är ännu bättre om vi vänder oss till Gud även utan att det är nödsituation. Livet var ju tänkt att levas i vattnet för oss fiskar.

Och dopljuset kan stå för fler saker. Att påminna sig om sitt dop innebär många saker!

Början till en lista

• Det är en påminnelse att vi inte är ensamma. Att det finns en källa att leva i.
• Att min tro är tillräcklig, nu har jag vänt mig till Gud, räcker den till det så är det allt vi behöver.
• Att allt annat i våra liv också är tillräckligt. Vi har inget att bevisa för att vara ok människor, vi är älskade utan tillägg till detta som är nu. Varje otillräcklig människa kan med fördel sätta sig en stund vid sitt dopljus.
• Komma ihåg att vi tillhör ett annat rike. Det är inte hur alla andra ser på mig som räknas utan hur Gud ser på mig. Vårt uppdrag i livet är andra saker än det som räknas här i världen.

Och så vidare. Som jag sa i början så ingår precis allt i den kristna tron i att leva i sitt dop. Dopet och tron är två sidor av samma mynt.

Varifrån kom bönen?

Ok, vi närmar oss slutet på predikan men vi hade ju en fråga i luften. När i vår dopgudstjänst sägs de där orden om att dag för dag leva i sitt dop?

Jo precis! Det sägs direkt efter själva döpandet i bönen om den heliga Ande. Livets Gud, uppfyll Kalle Haj med din heliga Ande och hjälp honom att dag för dag leva i sitt dop.

Där är vi tillbaka faktiskt hos Nikodemus. Att leva i sitt dop gör man bara med hjälp av den heliga Anden. Det är Anden som först föder oss till nytt liv och det är också Anden som hjälper oss återvända till vattnet.

Varje gång. Varje gång vi kommer ihåg att vi har ett hem och en far vi lämnat så är det Gud själv som drar oss till sig så mitt i allt jag sagt här nu, kom för allt i världen ihåg att allt vilar i Guds hand, även detta att leva i dopet.

Bonusmaterial

Om du läst allt detta har du bra förutsättningar att förstå min dikt ”låt detta vatten sippra in” . Hoppas den kan vara till glädje.