En dag kvar att leva, vad gjorde jag då?

Min predikan från Ulricehamns kyrka söndagen före domsöndagen.

Här är predikan jag höll i söndags. Som det står så sjöng jag de raderna som är från sången men det följer ju såklart inte med i skriven text. Hoppas det här kan vara till glädje.

Om jag hade en dag kvar

”Om jag hade en dag kvar att leva, undrar vad jag gjorde då? Skulle jag njuta av livet eller skulle jag låta det gå?”

Det är en sång av duon ”Eckerdal och Nilsson” som jag tänkt på väldigt mycket genom åren, sjungit för konfirmander och sånt. Om jag hade utmätt tid, vad gör jag då?

Och den är nog så bra för att det stämmer. Vi har begränsad tid i livet allihop. Troligtvis mer än en dag kvar men livet som det är här pågår inte för alltid.

Jag har stött på att man kan ha en ”bucket-list”, en massa tuffa saker man ska göra innan man dör, så kan man ju tänka. Men i sången tänker de på andra saker:

”skulle jag då höja blicken och fråga dig vad jag kunde ge? Äntligen låta dig veta hur vacker du är när du ler”.

Och så är det nog. Tänker man med lite mer mognad som människa. Att man vill ha gjort något gott, något som betyder något för andra.

I väntan på livets eller tidens slut

Det var en lite knepig start på en predikan till de texter vi haft men jag tänkte såhär: frågan ”hur lever jag i väntan på tidens slut” är ganska lik frågan ”hur lever jag i väntan på livets slut”.

Kanske blir den lite mer vardagsnära för oss då? Men vi får också lägga till dagens perspektiv, hur bevarar jag och lever efter min tro?

När vi påminns om att vi har begränsad tid är det en tankeställare. Det gäller att ta tag i det som är viktigt.

Helst upptäcker man att man är rätt glad över livet som det är. Att det känns meningsfullt att fortsätta så och att man kan tjäna Gud där man är. Men annars kan man försöka ändra på saker så snart man kan.

Döden kan gärna vänta

Som det är med döden så tycker många att den kan vänta. Livet är så gott. För andra är livet så svårt att man önskar det kunde ta slut.

Så är det också med tidens slut. Så många lidande människor önskar att Jesus kunde komma så snart det bara går för att det onda inte ska få fortgå. Andra kanske helst vill att det ska fortsätta som det är.

Det kan man gärna fundera mycket på, att man gärna glömmer andras lidande när man har det bra.

Det som består

Den kristna tron lär oss att det finns sådant som är evigt.

Vi fick höra de lite olycksbådande orden från Jesaja. Man hajar till när man hör att den här världen ska slitas ut och förgås och dess invånare dö som flugor men läser vi noggrannare så ser vi att det står så i kontrast till Guds hjälp.

Det vi ska fråga oss är vad som egentligen är beständigt. Bergen och jorden vi står på, visst verkar de fasta? Men i jämförelse med Gud som är av evighet finns de här en kort stund.

Poängen är just som i Levi Pethrus psalm som måste vara inspirerad av detta bibelord:

Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna men den som tror ska finna löftena de står kvar.

Framförallt ska inte det onda bestå för alltid. Vi har hoppet om Guds stora dag då allting förnyas och Guds goda vilja ska ske. Vi ser den i kyrktaket. Och som jag sa, det här är något att längta efter enligt många lidande människor. Kom snart, Jesus, låt inte det onda i världen pågå längre!

Vad säger Jesus då om tidens slut och hur vi ska leva med tanke på den?

En rörig liknelse

Evangelieläsningen är en ganska rörig liknelse. Egentligen är det flera olika delar och poängerna är också olika.

Det första är att vi ska tänka oss att vi är tjänare som väntar på att deras herre ska komma. Samma ord som tjänare på grekiska är faktiskt också slavar så vi kan tänka att vi är slavar. Och medan vi väntar ska vi ha arbetskläderna på oss och jobba på. Och ha lampor så att vi kan vara vakna och vänta på herren.

Det låter inget vidare att vara en slav. Kom nu ihåg att liknelser inte kan dras hur långt som helst. De har ofta en begränsad poäng. Vi ska inte genast tänka att Gud är en slavdrivare. Vi märker ju till och med på de här slavarna i liknelsen att det inte verkar fungera så. De har ett sådant engagemang, de vill göra gott för sin herre.

Slavar är jämlikar

Men Jesus har ändå en poäng i att det är slavar i liknelsen. Slavar har ingen social status, eller man kan säga att de har alla samma sociala status. En väldigt ödmjuk sådan. Där finns en poäng.

I väntan på herrens ankomst lever de som jämlikar och arbetar tillsammans. Där är en radikal vision Jesus har av hur världen egentligen är tänkt att vara och kyrkan är tänkt att gestalta det här sättet Gud tänkt världen från början.

Vi förstör livet genom att tävla om vem som är viktig eller stor när vi egentligen redan har vårt värde i Guds ögon.

Vi pratade nyss om att när man vet att man har begränsad tid så blir det viktigt att göra något meningsfullt. Jesus har en hel del att säga oss om att leva ett meningsfullt liv så vi kan räkna in hela Jesus undervisning där i hur det är man ska ha sina kläder uppfästa och arbeta för det goda. Så får vi leva i väntan på livets eller tidens slut.

Herren betjänar sina slavar

Men så kommer vi vidare i liknelsen. Då kommer en otrolig vändning. Herren kommer hem till slut.

Glad att finna dem beredda sätter han slavarna vid bordet och passar upp dem! Så gör ingen herre någonsin för sina slavar.

Det finns ganska många bibeltexter som vi läser som texter om Jesus återkomst men får inse att det lika gärna kan vara fråga om hans ankomst till jorden för 2000 år sedan.

Jesus lärjungar vet redan att de kallar honom för mästare eller herre men att Jesus inte är som andra herrar. Han är en herre som är en tjänare. Som bryr sig om att visa utstötta vägen till gemenskap och till Gud.

Det kommer ännu mer av det snart i evangeliet när Jesus dör för människornas skull. Våra tankar kanske går till hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter vid den sista måltiden.

Ständigt kastar han om vem som är herre och vem som är tjänare. Och vi ska också göra det.

Tänker vi på Jesus återkomst vid tidens slut är det skönt att vi redan lärt känna Herren på det sättet.

Vi får tro att sådan Jesus var, sådan är han. När han kommer är det goda nyheter för vi känner vår goda herre. Han kom för att upprätta, hela sår, befria från synder då och när han en gång kommer åter så är det vad som ska ske. En gång för alla.

Bara Gud vet när

Det tredje i evangeliet är att det plötsligt börjar stå om tjuvar som gör inbrott mitt i natten. Återigen ska man inte dra det för långt, vi måste inte tänka oss att Gud är någon som kommer och plötsligt slår ner på oss.

Jag tror att poängen bara är att vi inte vet och inte kan påverka hur Gud handlar. Det händer när det händer.

Kanske att herren inte kommer snabbare från bröllopsfesten för att vi jobbar på så bra, det kommer när det kommer. Det är inte lätt att inte veta och vi kan sannerligen mena att det redan tagit lång tid.

Svårt att leva varje dag som den sista

Vi får återvända till början. Det är svårt att komma ihåg särskilt länge att leva varje dag som den sista, särskilt om man inte vet ifall det är en dag eller 1000 år tills dagen kommer.

Det bästa man kan göra är att leva med Herren redan här och nu. Så blir det en vardag man lever i, påmind om och om igen om vad jag håller på med här, att jag har en kallelse att leva i och att vad jag än gör i övrigt så jobbar jag åt Gud nu. Jag tror det är ett gott liv så man har inget att förlora.

Vet ni vad det står mer i sången jag började med? Det är nog ord som har att göra med livet i väntan på tidens eller livets slut.

”Skulle jag då lita på orden ”jag bär dig för jag är din Gud”. ”