Vi är kvinnorna vid graven

Min predikan från påsknatten i Ulricehamns kyrka

Det är väldigt speciellt att predika just på påsknatten. Dels för att stämningen är så speciell med levande ljus och mitt i natten men också för att det sätter själva evangeliet i väldigt klart ljus. Vi har precis ropat ut i påskropet att ”Kristus är uppstånden”. Och sedan får vi fundera vidare på vad det faktiskt innebär i vår värld och i våra liv. Jag känner ofta att jag tar väldigt stora ord i min mun just vid såna tillfällen men att de också är riktade till mitt eget hjärta. Hoppas det här kan vara ord till ditt hjärta också.

Vi gick in här som kvinnorna gick in i graven

Man kan tänka sig oss som kvinnorna vid graven. Vi stod först utanför men så gick vi in. De var kvar i samma värld men ändå var det nästan som en helt ny. De nåddes av det stora mysteriet som är Kristus uppståndelse.

De fick höra de här otroliga orden som vi också fått höra:

Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. 

Och likt en person som bländats av den starka solen fick de först kämpa med att se klart på världen igen. Om denne Kristus lever, vad är det då för värld vi lever i?

Varje gudstjänst är sådan. Vi samlas här för att se på världen, livet, oss själva med nya, öppnade ögon.

Inatt har vi har nåtts av det budskapet lite stegvis. Vi kom in här och vi såg redan Kristusljuset lysa men det var ännu mörkt. Så är det många som har det. Man har fått en aning ännu så länge. När det gäller tron så ser vår väg olika ut men han kallar oss alla ur mörkret till sitt underbara ljus.

Vi har fått ta del av evangeliet mer och mer och nu skiner kyrkan av ljus.

Ljuset i våra händer

Och du och jag har också ljus. Ett ljus i vår hand som får stå för den tro Gud tänt i våra hjärtan. Ljus som lyser och värmer hur mörkt det annars än är. Var rädda om den lågan mina vänner. Det lilla ljuset är faktiskt en låga av det sanna ljuset. Det består i Kristus hemliga närvaro hos oss.

Just i Lukasevangeliet lyfts det fram hur oväntat och omöjligt detta evangelium ter sig. Kvinnorna blev först inte trodda. Och det är inte konstigt. Man tänkte att det slagit slint efter all press de varit under.

Änglarna påminner dem om att Jesus visserligen talat om sin uppståndelse men att ingen hade kunnat förstå vad det han sa betydde. Löftena Jesus kommit för att infria uppfylldes på ett sätt som ingen hade kunnat förutsäga.

Tro på något omöjligt

Som alltid med evangeliernas texter kan man bli förvånad över hur sakliga och realistiska de är, och hur öppet de erkänner hur svårt det kan vara att tro.

Vi får ha stor respekt för att tron på uppståndelsen egentligen är tro på något omöjligt. Något ingen skulle kunna tro var möjligt. Och vi påminns varje dag ute i världen om hur omöjligt det är. Hur ofta mörker och död dominerar.

Så vi måste påminna oss varje dag om att det omöjliga faktiskt ändå hände.

Att detta inte är en dröm om natten detta utan den sanna bilden. Så fort vi går runt ute i samhället så är det andra sanningar som gäller så på alla sätt vi kan måste vi hålla fast vid att denna uppståndelse avslöjar hur det egentligen är.  

Sätt att påminna sig

I gamla testamentet läste vi om hur Israels folk skulle ha olika seder och offer för att ständigt påminna sig hur Gud räddat dem. Ut ur slaveriet. Så är det för oss också. Vi som inte längre är slavar under synden eller döden utan blivit befriade genom Jesus.

Vi behöver påminna oss om det och möta allt i livet utifrån att vi har den friheten. Varje gång vi kommer hit till kyrkan är det för att påminnas att Kristus är uppstånden. Och att vi är hans. Och vi får höra om honom, lära oss se på världen på hans sätt, möta honom i nattvarden. Påminnas, om och om igen. Så att vi minns vilka vi är.

Vittnena vid graven stod på sig om vad de sett. Genast fick de klara av att de andra inte trodde på det de sa. Och de fick hålla fast vid sin tro ute i världen.

De första kristna höll fast vid uppståndelsen och de visade med sina liv hur man lever i Jesus efterföljd. Inför makthavare sa de att det finns en annan kung som vi tjänar. En som heter Jesus. Det gäller att ha komma ihåg det.

Inför sjuka och döende och i alla världens fasor håller kristna fast vid detta att genom Jesus uppståndelse har Gud öppnat vägen till det eviga livet.

I liv och i död tillhör vi honom och fast vi kan vara fulla av fruktan har vi inget att frukta. Inte till slut.

Lärjungarna som mötte den uppståndne fick torka sina tårar från den fasansfulla långfredagen och lägga bort sin sorg. En dag kommer det att bli så med all världens sorg och tårar. Att Herren ska torka dem från våra ögon.

Det lilla ljus jag har ska få lysa klart, det ska lysa överallt, det har Jesus sagt. Vi ska ta med oss det ut ur den tomma graven och dit där vi lever våra liv.

Svårt för orden att räcka

Ett tillfälle som detta räcker inte orden för. Det är därför vi får ta till oss mysteriet i liturgin i natt. I mörkret som vänds i ljus. I segerrop, i eukaristi.

Men ska man använda ord så är poesi bäst. Jag har en favoritpsalm för påsk. (152) Den tar fasta på allt det innebär att säga dessa världens mest oväntade och härliga ord. Kristus lever.

Kristus lever! Underbara ord,
som förvandlar tungt och sorgset mod.
Väl är mörkret stort här på vår jord,
men se, Kristus lever.

Hur stort mörkret än är har vi uppståndelsen som grund för vårt hopp.

Kristus lever, trogne Frälsaren,
som på jorden var de svagas vän.
Samma milda hjärta har han än,
Herren Kristus lever.

Och vi har lärt känna honom i sin stora omsorg om alla de minsta. Barnen, sörjande, plågade, hans milda hjärta känner vi och han är densamme nu som då. Uppstånden ibland oss.

Han har kämpat, segern vunnen är
över satan och all mörkrets här.
Dödens välde övervunnet är.
Herren Kristus lever.

Må vi alltid sjunga om hans stora seger. Över allt det vi fruktar, det vi lider under, det som ser så oövervinnerligt ut i världen.

Han är livet, vi ock leva får.
Om än genom dödens flod vi går,
skall det bli vår segersång ändå:
Herren Kristus lever.

Om än. Det är orden det. Jesus säger att den som tror på honom ska leva om han än dör. Även då får vi stämma upp i segersången tillsammans med honom.