Den drastiska tron

Tro kan leda till oväntade, t o m drastiska handlingar. Som när ett tak bryts upp för att en man ska finna en till synes omöjlig väg till Kristus. Bibeln är full av exempel på vad tron kan få människor att göra. Noas tro fick honom att bygga en jättelik ark för att skydda sig och de sina mot något han inte hade några bevis på skulle inträffa, samma tro fick Abraham att dra iväg till ett främmande land han aldrig hade sett. Det enda de hade var Herrens ord. Det ledde till våghalsiga och till synes irrationella handlingar. Paulus nämner idag Mose som leder ett helt folk på en uppenbart omöjlig flykt, det enda han hade att gå på var sin tro. För en betraktare framstod de säkerligen som mycket märkliga män. Tron kan få märkliga genomslag, svåra att förklara. En människas tro och övertygelse kan dessutom leda till fanatiska och destruktiva handlingar såväl som till handlingar som befriar och upprättar. Både hjältar och terrorister har hämtat näring till märkligt beteende i tron.

Till hjältarna har vi lärt oss räkna Noa, Abraham och Mose och många andra. Genom Abrahams trädde det gamla förbundets folk fram i historien – Abraham blev Jesu och vår anfader. Och Noas båtbygge räddade människor och djur undan floden. För Mose öppnade sig havet och folket räddades undan döden i sanden. Paulus räknar upp flera Bibliska gestalter som vi lärt oss räkna till trons hjältar. Som vi förknippar med extraordinära händelser, drastiska och men goda handlingar i trängda lägen, oväntade men kloka val i riskabla situationer: Simson, David, Salomo och Rachav.

Ja, Rachav, hon förtjänar att särskilt nämnas. Rachav som väljer att skydda två män som själva inte delar henes eller hennes folk tro, ja de var t o m ett hot mot nationen. Det är en sak att skydda de sina. Men att skynda till den andres hjälp, vars tro jag i mitt hjärta fördömer, vem gör det? Rachav gjorde det, hon riskerade t o m sitt liv för att rädda deras. Vi känner igen Kristusdragen hos Rachav. En utgivande kärlek som räddar syndaren. Männens relation till kvinnan präglades av tillit. Hon var deras enda räddning. Som en syndares tillit till Kristus – det kan förändra allt.

Och så den dråpliga berättelsen om mannen som sänktes ner genom taket till Jesus, tala om tillit och att inte ge sig förrän man hittat en framkomlig väg. En längtan efter befrielse från sjukdom och tro att förändring är möjlig i Kristus. Han hade hört om Jesus och hoppet hade tänts, ett hopp som gått över till förvissning. Inte alla människor närmar sig Jesus på det vanliga sättet genom kyrkporten, trons väg kan vara mycket personlig, egenartad för att inte säga drastisk, samtidigt som det för den människan är enda sättet till ett Kristusmöte. En människas väg till Kristus kan gå över ojämn mark och vara slingrig och krokig. Den kan till och med gå genom trasiga tak när den vanliga vägen är stäng eller blockeras av människor. Hade jag ägt huset har jag förmodligen blivit mycket upprörd. Och samtidigt – är det inte himlen man kan skymta när man tittar genom ett trasigt tak? Att se annan människas väg till tro kan lära en mycket om vad Kristus kan göra i en människa. Genom det trasiga kan himlen lysa in. Är det inte oftast så?

Per Gyllenör