Som hemma fast utomlands

Att bo utomlands innebär för en del att bo långt ifrån släktingar och vänner. Medborgarskap och familjekonstellationer kan se olika ut. Kanske är man född i ett land och men bor i ett annat. För många är utlandskyrkan en mylla där den svenska identiteten hämtar näring och trygghet. Paulus tillbringade en stor del av livet på resande fot i olika länder. Han fick vänner för livet av annan nationalitet, han arbetade, fängslades och dog långt från sitt hemland. Han skrev brev som kunde andas saknad och djup tillgivenhet till människor han mött och levt med i olika perioder i livet. Utlandsisraelen Paulus. Flera av breven han skrev finns sparade i Nya testamentet. I dag läste vi ett utdrag ur ett personligt brev till vännen Timotheos. Några korta rader som rymmer så mycket saknad och kärlek och längtan. Paulus ber för Timotheos, minns hans tårar, längtar efter att se honom igen, liksom hans mor och mormor Lois och Eunike.

Men relationer kan vara betydligt mer komplicerade. Jesus hade bröder och systrar och föräldrar.[1]  Kärleken inom en familj vara fylld av oro, sorg och förtvivlan. Jesu familj bar på en inre problematik. Jesu mor fruktade vid något tillfälle för sonens förstånd. De han växte upp bland kunde hade svårt att ta honom på allvar. ”En profet blir bara ringaktad i sin hemstad och i sitt hem.” Sa han. Vad finns bakom orden? Uppgivenhet? Indignation? Sorg? Kanske är orden uttryck för en inre hemlängtan och saknad av dem som stått honom allra närmast under många år? – En liknande smärta som den Paulus ger uttryck för när han skriver att Timotheos till och med följer honom i drömmarna, varje natt. Liksom Paulus har Jesus lämnat sitt hem och begett sig på en resa. En resa som hans familj inte kan följa med honom på. Drömmer han om dem på natten? Saknar han dem? Alldeles uppenbart fanns det mycket kärlek inom den heliga familjen, men den var inte enkel.

Jesu liv och gärna på jorden omfattar alla, även de som befinner sig långt borta som vi saknar, sådana vi besöker ibland, sådana vi aldrig kommer att återse. Kyrkan är enhetens tecken. Inte minst tydligt i en utlandsförsamling där avstånd för en del kan utgöra livsvillkor. Nattvarden, Herrens måltid är en plats där avstånden mellan människor i någon bemärkelse upplöses. Tid, rum och avstånd överbryggas. Det är en gemenskapens måltid. När brödet bryts och delas på en plats sker det samtidigt på andra platser runt omkring i världen. Vi delar måltidsgemenskap med människor vi älskar och saknar på andra platser långt bort.  När vänskap och närhet mellan människor och i familjer brister finns Jesus mitt i smärtan, han var där långt innan. Han delar det med oss. Om det brustna inte kan lagas eller avstånd överbryggas kan vi lägga även det i Guds händer förvissade om att han omsluter allt. Det har betydelse att knäppa sina händer och ber för de vi önskade var nära. Att be för sina barn och sina föräldrar, för vänner och den vi älskar allra mest har betydelse. Avståndet mellan bedjare är mycket kort.

Per Gyllenör