En troende främling
Han kommer utifrån. En officer och främling. En man från Rom. Han är inte en av dem andra som går med Jesus. Inte Jude. Han delar inte deras religion, kultur, historia, etnicitet. Men det som gör honom ännu mer annorlunda är hans tro. Jesus drar efter andan ”Ingen har större tro…”, säger han. Var kommer den tron ifrån? Han har förmodligen inte läst de gamla skrifterna. Hans tro kommer inte därifrån. Det handlar inte om from uppfostran eller tradition. Han är inte belastad med förförståelse eller konversioner. Det här är något helt annorlunda.
För officeren fanns det något hos Jesus som han kände igen från sitt eget liv. Just så. Ryktet om Jesus slog an mot en erfarenhet i vardagslivet. I hans fall; av hur det fungerar mellan överordnade och underordnade. Och när han med denna sin egen kunskap och erfarenhet möter budskapet om att Jesus har position och mandat att befalla sjukdomsandar, och tror detta, för att någon berättat som var trovärdig; ja, då är det inte längre så märkligt. Det är klart att han går till Jesus och ber om hjälp. Som en befälhavare går till en annan befälhavare. Det var så han sa.
När orden om Jesus möter min egen verklighet och visar sig ha med den att göra, när det kan betyda något; då blir det relevant. Och egentligen inte förrän då. Innan dess kan tron på Kristus vara, teorier, teologiska spörsmål, en spännande berättelse om märkliga händelser som utspelade sig kring en säregen människa i det antika mellanöstern.
Men för officeren är inte Jesus en berättelse, inte en sevärdhet utan någon som har med livet att göra. Vare sig mer eller mindre. Vi anar inte skuggan av tvivel.
Många andra tvivlade nog, både på Jesu ord om mannens stora tro, liksom på hela situationen. Mötet mellan Jesus och officeren måste tett sig alldeles otippat. Upprörande säkert. Judarna omkring Jesus bevittnar hur en fiende, en hatad representant för den romerska ockupationsmakten tar sig friheten att gå i samtal med deras Jesus. Hur har han mage att be Jesus hjälpa honom? Och officerens egna? Hur reagerade de? De måtte väl skakat på huvudet när officeren tar kontakt med en kringstrykande rabbin, en upprorsmakare, dessutom, och sätter sin hela tilltro till honom.
Berättelsen manar till ödmjukhet inför människors relation med Kristus, vi som ser på är alltid tredje part. Tron föds inte sällan där vi minst gissade det. En turist som på besök och som tände ett ljus, en förälder i kyrkans barnverksamhet. En förälder som kom till kyrkan för att få sitt barn döpt. Eller hos någon som besöker kyrkan endast när det är julbasar, men aldrig annars. Plötsligt händer det, en plötslig upplevelse eller ett frö som sås och börjar växa sakta och dag slår ut i blom.
Det är spännande med människor som kommer utifrån. De kan ibland lära oss mycket mer om tron än någon som haft sin hemvist i kyrkan sen barnsben och har all bibelkunskap. Tron har sina egna vägar. Vid ett tillfälle ledde de vägarna fram till ett möte där Jesus blev förvånad och utropade: ”Ingen har större tro än han”.
Per Gyllenör