februari 2015

Ni visas månatligt arkiv för februari 2015.

Under veckan kom en preliminär prognos över hur antalet kyrkotillhöriga ska utvecklas fram till 2030. Jag tog en titt på siffrorna för Uppsala stift och gav följande kommentar.

Prognosen för utvecklingen av antalet kyrkomedlemmar under de kommande sexton åren innebär en drastisk förändring av förutsättningarna för Svenska kyrkans verksamhet. Uppsala stift, som till stora delar tillhör en tillväxtregion, skulle drabbas i mindre utsträckning än kyrkan som helhet. Man bör också komma ihåg att det är en prognos och inte en beskrivning av framtiden. Men den behöver tas på allvar.

Generationsväxlingen är den största utmaningen. Det är hög kyrkotillhörighet i den äldsta generationen. Dopets betydelse avgör hur många av barn, ungdomar och vuxna som blir medlemmar. Därför ska vi stärka vår satsning på dopet i församlingarna. Generellt sett måste vi råda bot på det undervisningsunderskott som finns sedan lång tid tillbaka. Vi behöver bli bättre på att dela tro och liv. Relationer, samhörighet, kunskaper om kristen tro och erfarenheter av kristet liv avgör om människor vill tillhöra kyrkan. Jag hoppas att fler ska ta till sig att det kristen tro handlar om är det vi alla längtar efter och söker av kärlek, mening och hopp i våra liv.​

Vi behöver ta kallelsen till undervisning och mission på stort allvar. Det är där det måste börja. Om vi delar tro och liv finner också fler en väg in i gudstjänsten.

Efter att under veckan ha läst den utmanande framtidsprognosen, varit ett par uppmuntrande dagar på visitation i Roslagsbro-Vätö församling och haft ett inspirerande ledningssamråd om dop och undervisning med en tredjedel av stiftets kyrkoherdar och församlingsherdar, kändes det gott att få fira visitationshögmässa i Roslagsbro kyrka.

Fastlagssöndagen har temat kärlekens väg. Det står för mer än att det finns en väg att vandra. Jesus är kärlekens väg och han gestaltar den i ord och handling där han går. Vi är kallade att följa honom. Vi har löftet om hans närvaro, och det gör det möjligt att vandra på kärlekens väg.

Jesus slår följe med oss när vi söker honom. En bön för idag och den kommande fastestiden hämtar jag från dagens Psaltarpsalm, den 86:e i Psaltaren, ord som påminner oss om den heliga Birgittas bön.

Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning. Amen.

Taggar: , , , , ,

DSC01923 (2)Jag stannade i kyndelsmässodagens evangelium särskilt inför att den fromme Symeon väntade på Israels tröst. Det fanns nog ett stort behov av tröst med tanke på allt folket gått igenom. Behovet gällde inte en tröst för stunden utan för livet och evigheten. Den gamle Symeon väntade på Messias.

Det judiska barnet Jesus bars till templet av föräldrarna så som sed var enligt lagen, Tredje Mosebok 12 kapitlet. De kom för att helga det åt Gud. I mötet med barnet i templet förstod Symeon att Gud handlat på ett unikt sätt och nu var närvarande hos dem: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.” Jesus är ett fönster mot himlen. Han, som är världens ljus, är den unika ikonen. Vi är kallade att följa honom som ljusbärare, så att mörkret inte tar över. Dopljuset påminner om det.

Vi behöver mer av andlig förnyelse och fördjupning så att tron blir till liv och vi kan återspegla Gud och göra Guds vilja. Det finns fortfarande behov av tröst, den som leder oss djupare och vidare i livet.

Fastetiden närmar sig. Det är en tid för andlig fördjupning och för att omsätta i handling alla gudomliga gåvor som vi fått. Vi får ta emot och ge vidare. Tänk om vi med våra liv kunde visa på den gudomliga verkligheten, vara levande tecken för Guds närvaro i vardagen, fönster mot himlen!

Om sådana människor handlar fasteboken Vardagsikoner som prosten i Delsbo J Peter Södergård skrivit på ärkebiskopens uppdrag. Med ett jordnära och mustigt språk berättar Peter personligt om erfarenheter av människor som blir fönster mot himlen för honom. Hans fastebok är en bok för eftertanke och samtal när vi vandrar med Jesus fram till påsk. Den kan hjälpa oss att andligt fördjupa våra egna liv och att se spåren av Gud hos människor i vår närhet och runt hela vår jord. Sådana vardagsikoner visar våra behov av det Gud ger och inspirerar oss till att tjäna den gudomliga kärleken i vardagen.

Taggar: , , , , , ,

Det är lätt att nästan duka under av överkrav, särskilt när vi ställs inför stora utmaningar, förändringar och behov. Det är heller inte långt borta att livet som kristen blir fyllt av måsten. Det gäller även för präster, diakoner och biskopar. Istället för att vara grundad i en oförtjänt gåva, i Guds nåd, kan även tron bli en prestation och fyllas av krav. Vad som är rätt och riktigt, tillräckligt, innanför eller utanför hamnar i centrum istället för att tron bygger på en gudsrelation med mottagande och hör hemma i trons liv, som innehåller kampen mellan gott och ont, brottning med trons och livets frågor, växt som leder till mognad och insikt samt en framtid i livets vit-grå-svartskala.

Mottagande av kyrkoherde Cecilia Jansdotter i Östervåla

Mottagande av kyrkoherde Cecilia Jansdotter i Östervåla. Foto Viktoria Landén.

Idag togs Cecilia Jansdotter emot som kyrkoherde i Östervåla och Harbo församlingar. Det var en stor församlingshögtid med många som kommit för att välkomna Cissi tillbaka efter två års tjänstgöring i Uppsala. De måste vara viktiga eftersom hon ville komma till dem, denna gång som kyrkoherde. Hon har förtroende för dem. Cissi måste vara viktig för dem, eftersom de kallat henne. Hon har deras förtroende. I det ömsesidiga förtroendet finns grunden för ett gott ledarskap.

Septuagesima kändes som rätt söndag för att ta emot en kyrkoherde. Nåd och tjänst. Tjänst utan nåd är kravfylld slavgöra. Nåd utan tjänst innebär att andra inte kommer att få del av nåden.

Någon ville våra liv, och det vi är och får bidra med gör skillnad. Som allt gudomligt har nåden med det mänskliga att göra.

I trons värld är nåden allt tar vi emot från Gud utan att vi har förtjänat det genom något som vi utfört. För att ta emot av Gud är det inget krav att vi är socialt eller religiöst förträffliga. Gratis är det: vi får utan att betala.

Som kristna får vi vila i att Gud av nåd handlar med oss genom dopet och kallar oss till tjänst som lärjungar för att dela tro och liv med andra. Som vigda till särskild tjänst i kyrka och församling får vi vila i att Gud har kallat och avskilt oss i vigningen genom bönen om Andens närvaro och handlande genom oss. Det är särskilt viktigt de dagar och stunder när det är tungt. Allt är beroende av Guds nåd, som bär vår tjänst och församlingslivet. Det behövs mycket av den gudomliga kärleken. Mina sändningsord idag till kyrkoherden och församlingarna hämtade jag från Filipperbrevets första kapitel:

”Min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag, fyllda av den rättfärdighet som är frukten av Jesu Krisi verk, Gud till ära och pris.”

Taggar: , , ,