Hej,
Jag heter Beatrice och är präst i Norra Botkyrka i Botkyrka församling. Norra Botkyrka är Alby, Hallunda, Fittja och Norsborg. Någon skulle kalla det området med 45 000 innevånare för en no go zon, men det gör inte jag.
När jag är i Hallunda, kallas jag många olika saker, men det har inget med ”kärt barn har många namn” att göra. Snarare handlar det om traditioner och synen på Gud. För jag är på en plats där olika traditioner och Gudsbilder möts.
Jag kallas och har kallats:
Pastor Beatrice av medlemmarna i den pakistanska församlingen, som firar sin gudstjänst på urdu.
Syster av ärkebiskopen i den syrisk ortodoxa församlingen, som tillber Gud på armeniska.
Mor Beatrice av gudstjänstbesökare som tycker att det är den bästa motsvarigheten till Fader.
Prästen av mannen som kan högst tjugo ord på svenska.
Prästinnan av den buddistiske munken som upplåter sin plats till mig när jag besöker hans tempel.
Patricia av kvinnan som skämmer bort gudstjänstbesökarna med hemmagjort fikabröd. (Patricia är Beatrice på arabiska).
Bea av den sjuttonåriga tjej som hållit mig vaken på otaliga läger.
Vad vi kallas och hur vi tilltalar varandra säger något om oss själva, vår omgivning och hur vi ser på varandra. Jag roas av de olika sätt som jag adresseras på och har inget emot det. Men jag undrar – hur tilltalas du och vad tänker du att det berättar om din vardag?
Hejdå från Beatrice Lönnqvist, präst i Alby, Hallunda, Fittja och Norsborg (Norra Botkyrka församling).
