Archive for april, 2017

Vittnesbörd på dokumentärfilmfestival

Apr 27

Är plats i Nyon (Schweiz) sedan i fredags för medverka i juryn under dokumentärfilmfestivalen Visions du Réel . Mittemellan Genève och Lausanne har man arrangerat festival sedan 1969 och drar ca 40 000 besökare per år. Pas mal för en stad på 18000 invånare! Sitter alltså i den interreligiösa juryn tillsammans med två belgare. Mourad Boucif är själv regissör med fyra egna filmer i bagaget, senast med Les Hommes d’argile (2015). Mourad är ordförande och den muslimska rösten i juryn. Geneviève de Simone-Cornet bor i Nyon sedan 10 år och arbetar som journalist på katolska Genèvebaserade veckotidningen Echo Magazine . Samma dag som festivalen började fick dessvärre den judiska representanten, Sascha Lara Bleuler, Zürich, lämna återbud av familjeskäl. Hon är annars konstnärlig ledare för en filmfestival kring mänskliga rättigheter. Inte en komplett abrahamitisk hand alltså, men vad göra?

Att gå på dokumentärfilmfestival är att resa till jordens alla hörn. Att översköljas av 21 filmer ger också en känsla av vad som händer just nu. Vad är det som upprör, förenar eller förbryllar oss? En tydlig tematik i år är vittnesbördet och jag skulle faktiskt vilja börja utanför festivalen. I söndags firade vi ekumenisk gudstjänst tillsammans, där klipp från filmen Human återkom under gudstjänsten , som preludium, predikan och postludium. Människor berättar om sina liv rakt upp och ner. Närbild på deras ansikten. Berättelser om skuld, smärta, hopp och försoning. Oerhört starkt. Istället för predikan fick vi samtala i bikupor. Ett grepp som inte alltid faller väl ut. Den här gången gick det knappt att få stopp på folk.

Ett liknande grepp tas av amerikanen Lech Kowalski som återvänder till sin uppväxts Utica (New York) för att tala med ”vanligt folk”, i filmen I pay for your story. Han skildrar en döende stad, utan hopp, där droger för många ter sig som den enda inkomstkällan. Under arbetat intervjuade han över 200 människor, varav vi får se en dryg handfull. Naket, rått. Han ger röst åt de som inte har röst. Ställer sig tydligt på deras sida och mörkar inte heller med sin egen berättelse (som barn till polska invandrare). I samtalet efteråt blir systemkritiken ännu tydligare. Han vill visa ett USA som han menar har blivit ett slags apartheidland, med oöverstigliga barriärer, där privat kriminalvård och läkemedelsindustrin tjänar pengar på att ingenting förändras. Den är en viktig film, även om den också väcker etiska frågor. Hur gör man en berättelse av dessa hundratals tragedier? Är det ok att låta människor blotta sina livstrauman för 15 dollar, är inte det också en slags  ekonomiskt utnyttjande? Och kan inte dessa vittnesbörd användas av rasistiska krafter i dagens USA? Svåra frågor, definitivt inte en film som går obemärkt förbi.

Sent igår kväll fick vi en två timmars glimt från Sibirien i Francois Jacobs A Moon of Nickel and Ice . En handfull människoöden från staden Norilsk, ovanför polcirkeln med 9 månaders vinter. Byggdes av Gulag fångar på 1930-talet. Idag är staden i princip synonym med gruvföretaget. Vi får träffa en gruvarbetare, en teaterregissör, ungdomar som vill flytta och som vill stanna. En överlevare från lägren. En grafisk designer och aktivist som kämpar för att historien inte ska glömmas. Här skulle jag vilja säga att filmen också verkligen lyckas med att knyta samman då och nu. Historien är inte bara något som flimrar förbi, en förevändning för något annat. Historien framställs istället som något alltjämt verksamt, som vi för guds skull inte får glömma så att samma förbrytelser kan hända igen. Denna film om smällkalla miljökatastrofen rymmer förvånansvärt mycket värme, mitt i alla politik. Hade inte vågat hoppas på det, men det säger mer om mig. Kanske något för den som klagar på att vintern aldrig tar slut (om något lång, 110 min).

Tror att jag tackar för mig där.

Mikael LarssonMicke L Nyon

Lektor i Gamla testamentets exegetik, teologiska institutionen, Uppsala universitet

Filed Under: krönika

Hjärtat får vara med

Apr 3

Film där hjärtat får vara med

När vinter gått till vår, det är då det är dags för BUFF barn – och ungdomsfilmfestivalen i Malmö. Under festivalen tävlar åtta nominerade filmer om Svenska kyrkans ungdomsfilmpris. Juryn har att utse en vinnande film som vid sidan av mer gängse kvalitetskriterier för filmpriser även bland annat ska kunna användas i kyrkligt filmarbete, har värderingar som ska kunna ses i ljuset av evangeliets budskap, har en existentiell tematik och allmän genomslagskraft som inte begränsas av nationell eller lokal kontext.

20170324_201121

Baldur Einarsson, huvudrollsinnehavare i Heartstone. Foto: Andrea Kollmann

Årets jury berättar om givande och djupa samtal, som mynnande ut i ett genemsamt beslut att till årets vinnare av Svenska kyrkans ungdomsfilmpris vid BUFF i Malmö utse den isländska filmhiten Heartstone (Hjartasteinn, 2016) av Guðmundur Arnar Guðmundsson. På plats för att ta emot vinnardiplomet vid prisceremonin i Malmö Gamla Rådhus var huvudrollsinnehavaren Baldur Einarsson.

.

I juryn ingick prästen Katarina Vaarning, församlingspedagogen Jesper Ödemark och regissörerna Sanna Lenken och Sofia Norlin.

Deras motivering lyder:

 

En sinnlig relation beskrivs i ett våldsamt landskap. Ett sökande

efter identitet med sprickor som släpper in både ljus och mysterium. Med sensuellt

bildspråk och värme skildras en passionsberättelse.

 

Du kan läsa mer om filmen i länken här:  Filmens officiella hemsida

 

Juryn delar med sin några tankar kring sina erfarenheter från juryarbetet

Katarina Vaarning, präst: BUFF är viktigt för att det är den största barn- och ungdomsfilmfestivalen i Sverige, och den är här i Malmö. Filmen kan fördjupa ämnen som vi som kyrka tar upp i våra verksamheter, genom att ge bilder som gör det lättare att tränga in i ämnena. Vi utgår från bibeln men vi behöver också kunna lyfta in de stora berättelserna, de stora orden, i dagens liv och ofta är film ett väldigt bra medium för det.

Jesper Ödegård, församlingspedagog: Jag tänker också multimediaupplevelse. Barn och unga är så vana att matas med ord och bild och ljud i ett paket, och i det fältet fungerar film. Vi kan välja att visa film utifrån ett visst tema, eller en film vi tror ska landa rätt.

En film som kan vara från en annan plats, på ett annat språk, en annan verklighet, som visar att de stora frågorna är globala, film som går på djupet som visar något annat, vad som är viktigt i livet på riktigt, på insidan och det är ju så vi arbetar inom kyrkan. Att se att människor är lika världen över i de stora frågorna men jag tror också att man kan få syn på sig själv genom att se andra i en viss ålder, och relatera till att man växer, blir äldre.

Katarina Vaarning: En 14-åring i vilket land som helst blir också kär för första gången, funderar över sin identitet, hanterar relation till sina föräldrar, funderar över meningen med livet. Att se filmer som är visar att man inte ensam om det man går igen.

Utifrån era tidigare erfarenheter, är det något som skiljer sig att sitta i en jury för ett filmpris från Svenska kyrkan?

Sanna Lenken, regissör: I stort så har det varit som i annat juryarbete. Men en sak vi pratat om ganska mycket är vad är det existentiella i filmen, vad är det filmerna talar med oss om? Om vi fyra med våra olika bakgrunder kan tala om det, kan alla göra det.

Sofia Norlin, regissör: Det har varit ganska djuplodande samtal med de fantastiska jurykamraterna. Samtal om vad som sker i själen, i miljön i de olika filmerna. Vi har pratat mycket om vad är det filmen berättar, på ett djupare plan. En sak som väldigt tydligt kommit fram i våra samtal är om det i filmerna finns ett hopp, ett ljus, det har varit viktigt.

 

Charlotte Wells

Handläggare för kulturfrågor, Kyrkokansliet Uppsala

Filed Under: krönika

Dröm vidare

Apr 3
Rojda och Caroline kompr

Rojda Sekersöz tar emot Angelos-ikonen av biskop emerita Caroline Krook vid prisceremonin på biograf Draken i Göteborg. Foto: M. Ringlander

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vintern och våren är en festivaltät månad på filmfronten. I skiftet mellan januari och februari kan filmvänner glädja sig åt det rika och omfattande film- och seminarieprogrammet under den internationella Göteborg Film Festival, den mest omfattande filmfestivalen i Norden. Under dagarna precis före festivalen invigs så har juryn för Angelos Svenska kyrkans filmpris genomfört sitt arbete för att kunna presentera sitt val av vinnare vid filmens första screening under festivalen, då som en överraskning för filmteam och regissör. I år skedde det inför en helt fullsatt salong på Göteborgs paradbiograf Draken redan under festvalens andra dag. Biskop emerita Caroline Krook var den som delade ut vinnardiplomet och en Angelos-ikon av Erland Forsberg till allmänt jubel under prisceremonin i samband med premiärvisningen Dröm vidare av långfilmsdebuterande regissören Rojda Sekersöz.

Så här motiverade juryn sitt val;

Svenska kyrkans filmpris 2017 går till filmen Dröm vidare för den trovärdiga skildringen av en ung kvinnas kamp att finna sin identitet och att orka vara den trogen. Regissören Rojda Sekersöz långfilmsdebut imponerar i skildringen av vänskapsrelationer på gott och ont och visionen av att det aldrig är för sent att börja på nytt.

Filmen går på biografer runt om i landet.

 

 

 

 

 

Filed Under: Okategoriserad