Klimatet är verkligen i sanning något som förenar oss människor på jorden. Vi är alla beroende av ett fungerande och någorlunda förutsägbart klimat. Nära oss finns Arktis där klimatets förändring redan blir allt mer tydligt men också på andra sidan jorden så sker det med samma oroväckande tydlighet.
Det finns ett litet örike som ligger på båda sidor ekvatorn och som också har datumlinjen som skiljer öarna åt. Men för att inte krångla till det så har de låtit göra en krok just där så att öarna inte har olika datum. I öriket Kiribati bor c:a 104 000 personer . Ungefär lika många som bor i Linköpings tätort. Men till skillnad från Linköping så är hela deras existens hotat av ett varmare klimat. Som den korallatoll som det är så är den hotad av så väl vatten höjningar som starkare oväder.
Idag var jag inbjuden på mottagning hos Kiribatis president Anote Tong mottagning som handlade låta kolet stanna under marken. Inga fler kolgruvor eller kolkraftverk. Vittnesmålet från Kiribati liknande de som jag hört från Arktis. Väderrelaterade katastrofer som man inte sett tidigare blir allt vanligare. Cykloner brukar inte dra in över Kiribati. De brukar ha sitt ursprung i Kiribatis närhet men inte dra in över öarna men på senare tid har de också drabbat det lilla öriket. På senare tid har också saltvatten trängt in i sötvattenskällorna och det är lika med slutet för god mänsklig tillvaro på ön. Men nu börjar det bli tufft. Så denna president över en pluttnation utmanar de stora ledarna i världen att faktiskt sluta bränna mer fossila bränslen. Han åker till Australien och ber om ett moratorium hos ett land som avser att kraftig bygga ut sin kapacitet för att skapa ny el från nya kolkraftverk. Tyvärr tror en del att Australien har rätt. Har hört kommentaren om att det inte går att stoppa kolkraften men det går knappast att bygga ut den än mer när vi vet att den är kontraproduktiv.
Allt det där talade presidenten om . Under sitt tal ville han att vi gemensamt skulle utväxla en välsignelse på kiribatiska . Vilket vi gjorde. Han sa något på sitt språk och vi svarade med ett ord han lärde oss. Det känns befriande med en president som inte ryggar för att tron måste finnas med som en naturlig del i att förändra samhället. Rätt långt ifrån det ängsliga sätt offentligen i Sverige förhåller sig till religiös uttryck. Men Kiribati upphäver sin stämma på ett både trotsigt och optimistiskt sätt. Kiribati sjunger en sång som måste höras över hela världen. Tillsammans med stämmorna från Arktis så bildar de en kör av erfarenheter. Det är därför vi behöver lyssna till även till små ö-länder.