Trump, Trump och Trump. Det är det som många pratar om när vi möts på FN:s klimatförhandlingar. Vi som hade det så bra förra året i Paris när ett gemensamt internationellt bindande avtal applåderades av hela världen. Äntligen fick vi en riktigt boost av glädje och lyft för att verkligen kunna förändra världen emot hållbarhet. Ja, det höll i sig ända in på höstkanten då den glädjande överraskningen kom som sa att EU ratificeras Paris överenskommelsen. Det betydde att tillsammans med några andra stora nationer, som USA och Kina, så var det tillräckligt många länder och utsläpp som gjorde att det hela trädde i kraft den 4 november. Hurra!
Men sen drog någon ner rullgardinen. Donald tog hem ett val och så ändrades alla förutsättningar. Han har lovat att riva upp Paris avtalet (får se om han kan!) inga mer pengar till FN inklusive klimatfonder (det kan han säkert få till) och så skrotas EPA, landets naturvårdsverk. Lägg sen till att energiansvariga i den nya administrationen kommer från fossil-sektorn, som Trump också lovat att öppna upp med mer kolgruvor. Det är precis på tvärs emot allt som vetenskap och även sunt förnuft säger att vi bör göra nu.
Mina amerikanska vänner ber om ursäkt för att det blev så här. Nån sa att de hade ingen plan B. Det fanns inte på kartan att det skulle ske. Sorg och förstämning och även en stor oro för att det här kommer att skjuta i sank det globala arbetet för att klara klimatutmaningen.
Men att ägna sig åt undergångsprofetior vore okristligt. Det som händer i USA , och som sker i också i länder i Europa, bör få oss att bli mer aktiva och listigare. Nu behöver andra sektorer göra desto mer för att klara utvecklingen. Frivilliga åtagande av andra intressenter blir ännu viktigare, avinvesteringar i fossilbranschen och återinvesteringar i hållbara lösningar får än större betydelse när en stor stat ger legitimitet åt att ignorera utsläppen. (För det finns de som kommer att segla upp i vinden av den amerikanska skutan för att inte göra något ambitiöst) Och kanske viktigast av allt är att det moraliska argumentet att handla blir ännu starkare än tidigare. Det fanns ingen plan B för det som skett i valet i USA och det finns ingen planet B. Vi måste lämna de rörelser bakom som inte förstår allas bästa. Vi måste säga Hej då, till de som förstör för allas bästa och konstatera att ni har framtiden bakom er. Vi behöver inte tappa glädjen från Paris, vi behöver bara transponera den till ett trotsigt hopp. Ett hopp som är ett verb, hopp som i att handla.