Så var det dags…julen står för dörren återigen! Har inhandlat de sista julklapparna (två av de totalt 8) idag. Fixade julmaten samtidigt, färs till köttbullar och lite sill och ägg. Skinkan är kokt och griljerad och mitt favoritbröd bakat. Granen är skjuten (Ja, ni såg rätt..vi har som tradition att skjuta ner granen med hagelskott) och står klar att tas in, fast det väntar vi nog med till imorgon.
Julstress är jag nog inte drabbad av…i alla fall inte hemma. De senaste åren har jag dragit ner på så mycket som möjligt kring jul. Det är ibland så jag tycker jag har dåligt samvete över att jag inte pyntar och fixar en massa. Jag älskar faktiskt julen, det är bara det att jag inte orkar ta tag i storstädning och fönsterputsning och annat fix. Julmaten tycker jag om, men göra korv, baka sju sorters kakor…julgodis…Nä! Inte längre! Adventsstjärnor har jag gärna men alla tomtar och krimskrams hittar inte riktigt in hos mig. Det räcker med mina ljus och julkrubbor och lite bordsdekorationer, det är mer jag!
Jag kan tänka tillbaka på hur jularna var när jag själv var liten. Vilken uppståndelse det var hemma, städa, feja, fixa och greja! Det var speciellt och stor förväntan på julafton! Ibland, men bara ibland kan jag tycka det är synd att mina egna barn inte får uppleva den förväntan jag själv hade. För jag tror faktiskt inte de har samma förväntan. Samma glädje över att det snart är jul!
Bra eller dåligt, vet faktiskt inte! Det jag hoppas mina barn får med sig från jul är inte att de får dyra julklappar och massa god mat. Det är en förhoppning om att de vet att för drygt 2000 år sedan föddes en pojke som kom att betyda och betyder ofantligt för vår värld. Att Jesus föddes för att visa att det finns en Gud som älskar och är närvarande.
Så en fridfull jul önskar jag dig! Ses kanske i kyrkan i jul! (Där är mitt favoritställe under julen! Där och i soffan med tomteskumsgodis!)